Har äntligen rejsat med dammsugaren ! Jag har varit på väg under 2 veckors tid men det har inte blivit av. Så ÄR det. Vissa saker blir inte av. Tänkte baka bullar då frysen börjar få plats med dom. Det har inte blivit av. Klädkammaren som verkligen BORDE rensas och städas ur som jag pratade om då när kackerlackorna var på tapeten...( ja inte på riktiga tapeten alltså !!!) ? Alla för små kläder som ligger prydligt vikta i lådor som jag väntar på ska passa mig snart, men inser i klara ögonblick att jag kan sälja bort istället för jag kommer aldrig att komma in i dom- om- jag- inte-får- en- släng- av- anorexia eller cancer och ska dö snart...Och om man ska dö snart, vill man klä sig i en snäv knäkort blommig klänning med stockholmsvit kavaj med axelvaddar och 70-tals slejf / skärp knutet på ryggen när man åker iväg för att få cellgifter ? Eller svarta midjekorta kavajer med RIKTIGT maffiga axelvaddar ? Romantiska singoallablusar ? Snäva knäkorta kjolar i regnbågens alla färger ? Har konstaterat att jag har väldigt svårt att skiljas ifrån vissa saker och med dessa kläder ligger ju så många minnen samtidigt som allt är i mycket gott skick. Hamstern i mig säger spara,spara,spara och förnuftet säger släng åt fanders ! 

Har en gammal jobbarkompis sedan sjukhustiden som bor i samma område som vi. Hon är pensionär och jag är ju "ledig" när jag inte är på förvaringen.Tror ni att vi träffas ?! NÄÄÄ, det blir inte av ! Istället ringer vi varann på kvällen, kanske varannan månad , och snackar i 2 timmar...Förr, när vi jobbade ihop, umgicks vi hela tiden på fritiden också !

Konstigt hur det blir. Hur lat man blir. För det måste ju handla om lathet och inget annat !

Nu har jag inte tid längre. Måste diska. Hela köket ser ut som ett bombnedslag när man har disk ! Och det blev inte av igår. Eller förrgår...