För att nå Apoteket passerar man några cafeterior. Den gamla finns kvar men några nya moderna har tillkommit då man har rivit bort "vårt" gamla personalrum som låg brevid.

Har varit där flera gånger det senaste året för Apoteksinköp men aldrig stött på något känt ansikte från förr..Det är dock tjugo år sedan jag slutade men man tycker ju att NÅGON borde jobba kvar...?

Döm om min förvåning när jag ser ett känt ansikte, ensam sittandes i den nya cafeterian !

En kille som var lite udda, tystlåten med en hasande gång...Han brukade spana på alla tjejer och förmodligen kommentera dom för sig själv. Man kunde se hur läpparna rörde sig  men man hörde aldrig något.Nu sitter han där och ser ut som om tiden stått stilla. Det enda som röjer dessa tjugo år är att hans hår grånat. Jag kände honom aldrig då och gör det inte heller nu,men jag ser hur han iakttar mig och munnen pratar utan ljud...Förmodligen har han samma "hobby" kvar; att spana in tjejer...?

När jag inser att han jobbat kvar i tjugo år som jag varit borta och dessförinnan i säkert femton år och nu är färdig för pensionsdax, känner jag att jag är definitivt färdig med detta hus...Denna stora betongkoloss; Babels hus.

Besökte norra Europas största sjukhus häromdagen för att ta ut medicin på Apoteket...

Fick samma känsla som alltid när jag närmar mig den stora betongklumpen; en varm "höra hemma"känsla och trygghet. En pirrande lyckokänsla som sprider sig i hela kroppen...MITT sjukhus, mitt liv.I tretton år var det min arbetsplats, dag ut och dag in. Vardag som helg. Det hände mycket under dessa tretton år. Så många människor man träffade, så många olika livsöden. Tänk han som skulle bli en hon och som satt och berättade allt om vad hen gick igenom för att nå sitt mål, vilken lång väntan och förberedelse att gå igenom med hormoner och ingående intervjuer om ens mest privata tankar...Där satt jag, med de största öronen, och lyssnade och tyckte jag befann mig på andra sidan jorden jämfört med den lilla kuststaden jag kom ifrån. Inget där kunde jämföra sig med något här, tyckte jag.

Eller farbrorn som kom två gånger i veckan för att lägga om sina bensår. Han hade skor som såg ut som klumpfötter och lite svårt att gå. Varje gång pratades vi vid en liten stund om ditt och datt. En dag kom han inte mera...

Jag kom att tänka på alla dom som varit inlagda på våra psyksjukhus innan de lades ned. Vissa mer eller mindre heltidsboende. Deras största trygghet i tillvaron. Ofta utan anhöriga som brydde sig...Så lägger man ned de stora psykiatriinrättningarna och "kastar" ut folk till ett osäkert, anonymt leverne i egen liten etta i någon förort...Det är DOM man ser promenera utanför dessa gamla byggnader trots att ingen verksamhet längre förekommer, längtansfullt spanandes mot fönstren...Långbro, Beckomberga med flera. Jag har sett dom själv och undrat över deras historia. Jag förstår hur dom kan känna trygghet i byggnaden...Jag gör det ju själv....

Har träffat mina gamla kollegor från förra jobbet igen ! Vi hade trevligt som vanligt trots att hon som bor längst bort saknades...God mat; Fläskfile med stora Pommes och Beasås till ett pris av hela 89 kronor. En kall en för 24. Helt rimligt även om man inte har så mycket att röra sig med. Hade fått låna av sambon för att kunna vara med på detta. Tror att det är viktigt att vara lite social emmellanåt också och träffa folk och inte bara gömma sig hemma... Annars är det nog lätt att bli en " mökkihöpö"som vi sa uppe i högsta kusten när jag bodde där.

Vilket enkelt översatt till svenska blir stugspöke eller stugtok...Om ni förstår...?

Eremit med allt vad det innefattar är också en bra liknelse.

Imorgon är det fredag ! Avkopplingen och kissekatten väntar !

Ska bli skönt att återse honom igen.   Trevlig helg !

Vi fick ju besök ifrån Norrland i helgen som var. La Familia, på min sida, ville fira sambon i förväg samt allmänt relaxa i Roslagsidyll. De brukar ju normalt komma till Valborg med snöstorm och kyla, men den här gången lämnade dom hem snön( ?!) Kylan följde med.

Näää, faktiskt hade vi alla hoppats och trott på kanoonväder så långt in i maj ! Men man får inte alltid som man vill.   Hur-som-helst har vi ju ännu inte blivit miljonärer med gott om stålar, vilket La familia VET...Så då hade dom MED sig mat ifrån de norrländska vidderna...Tre damer; två systrar och en systerdotter hade både lunch och middagspaket med sig. Hemmalagat och djupfryst eftersom vårt kylskåp ju är trasigt. Passande drycker till. Ost o kex. Allt att räcka till nio personer ! Inte illa. Sambon och jag stod för frukostbuffen, fikabröd med tårta ( allt hembakat !) samt natthärbärge till samtliga. I fyra dagar nästan.. typ...

Sysselsättningen under dagarna var promenader, laga dammsugaren,diska och laga lunch,  serva åkgräsklipparen, kratta löv,laga middag och diska, laga kompressorn, göra en skottkärra, koka kaffe ,renovera färdigt spjälorna till altan och rengöra spabadet.Och bada i detsamma. Bland annat. 

Detta är ett bra tips hur man firar ihop utan att bli ruinerade. Knytkalas. Nästa gång vi träffas blir till midsommar uppe i den norrländska skärgården, högsta kusten. Då blir vi ännu flera när Lilla norska familia sluter upp med oss alla. Temat i år är Thailand.Vi får hoppas på bättre väder än förra året. 

Ciao !

Vi hade träffats på arbetsplatsen, med helt olika jobb, och spanat in varann under en tid.

Jag fashinerades av hans skrattgropar och smittande leende. En gemensam kompis hade fört oss samman under fikarasterna och sett till att "snacket kom igång" mellan oss. Vi träffades i världsmetropolen Boden innan juldagarna för att gå ut på krogen tillsammans men skildes sedan åt, till varsitt julfirande med La Familia...Thats it, trodde jag men döm om min förvåning när han hör av sig efter jul när jag ligger nedbäddad hemma i sängen med världens förkylning...Han var inte rädd för att bli smittad och föreslår en hemlagad middag som HAN skulle laga...(Alltså, den dagen jag INTE vill äta något p.g.a sjukdom av något slag, kan ni gräva ned mig ! Det är aldrig fel på min aptit !!!)

Han dyker upp med oxfile, Beasås och skall göra en potatisgratäng...Boujolais Royal till det.

Lite tafatt börjar han skala potatisen. Magen kurrar på mig och jag inser att det kommer att dröja länge innan maten är klar om han ska fortsätta skala så jag rycker in och hjälper till.

Det blir en perfekt middag med levande ljus och en svartsjuk katt som bevakar honom på avstånd...Och någon tidtabell för nattbussen har jag inte men det går bra att sova över...

På den vägen är det ! Idag är det tjugofem år sedan och idag fyller skrattgroparna 50 år !

GRATTIS min darling   

Hohoooooooooooooo.................................
..................................................
...

                            Helgen är över..................Överlevde .....................................

                                                       Återkommer o berättar .......................................

För exakt ett år sedan skrev jag ett inlägg om hur mycket det störde mig att bilen är trasig...Kände mig totalt handikappad av att vara utan den. Idag måste jag säga att det inte gör så mycket att den är trasig och jag får åka med kommunala medel. Man vänjer sig och anpassar sig ganska snabbt vid olika saker. Gilla läget bara. Till saken hör ju att sambon får ha firmabilen ut till Avkopplingen och det gör ju en jäkla skillnad ! UTAN den vore det inte så kul ! Men vi har ju klarat det också, att åka dit med hundra olika bussar.. Självklart vore det himmelriket om den var fixad och lagad. Man skulle ha ett altervativ till det andra....

Har förberett inför färden till Avkopplingen. Packat dammsugaren bl.a Det skall städas efter vintern ute i gästrummen inför besöken. Har använt det ena rummet som växthus för mina Änglatrumpeter och Dahlior så värmen har varit på lite. Flyttade in de stora krukorna i huset förra helgen och ökade vattningen lite mera. Det var mycket som hade kommit upp och jag behöver nog ordna med stöd så dom kan börja klättra. Sambon föreslog skämtsamt att blommorna skulle ställas ut på altanen redan nu... Han vet att dom frös ett år då jag lurades och gick med på det. Lurades av det fina vädret vi hade haft flera veckor och allt kändes som sommar...Sen kom bakslaget i slutet på maj; FROSTNÄTTER ! Dom frös, men sega och livskraftiga som dom är, kom dom igen ! Allt tog lite längre tid och i november det året blommade det som mest och bäst !

Känner ni doften av nybakta bullar ???? Det och doften av nystekta köttbullar kan få vilket getto område som helst att se ut som himmelriket ! Åtminstone i mitt tycke. Jag gillar ju god mat också. Det finns några grannar runt om oss som jag gärna skulle gå på middag hos...Doften av vitlök ihop med kött eller lite orientaliska dofter...Shish Kebab...Mmmm...

Har ni tänkt på hur många olika minnen vi har som innefattar dofter ? När jag var liten drog jag omkring med min mammas nattlinne, speciellt när jag skulle sova.  Nattlinnet var i ett silkigt material och hon skulle ha sovit i det några nätter innan det dög åt mig. Det funkade inte med ett nytvättat. Man låg och tryckte det nära näsan och snusade in doften av mamma...

Eller den hemska stickande doften i väntrummet hos tandläkaren ?! Idag doftar det inte likadant. Även hos doktor Balla luktade det lika starkt...

Tänk doften av en sprillans ny Barbiedocka ! Det är att jämnställa med doften av en ny bil, samma lyckokänsla. Även de små populära Trollen, när jag var liten, doftade på ett speciellt sätt...

Många dofter symboliserar trygghet för mig.Vad hemskt det vore att tappa lukt-och smaksinnet... Imorgon är det dags att borra in näsan i pälsen på kisse och känna doften av en älskad katt ...