Måste få berätta om min senaste upptäckt här i min skog....Jag matar ju mina kompisar, fåglarna, kontinuerligt med solrosfrön, fågeljordnötter och talgbollar. Ibland får de frallor och någon ostbit, havregryn som ser ut som gröt när man blandat det med lite vatten eller äpplen eller vad-huset-bjuder-på-för-tillfället...

Självklart lockar det en och annan mus eller ekorre som upptäckt vad som rasar ner från fågelbordet. Det var ju SÅ vi upptäckte Kisse i början : han åt ju fåglarnas bröd, klättrandes på fågelbordet ! Inte normalt för en katt med DEN menyn...fågelmat... ?

Hararna kommer också och dammsuger smulor från marken, likaså vissa rådjur ibland. Fast de är väldigt rädda och skygga och springer iväg om de ser minsta lilla rörelse.

Döm om min förvåning när jag ser RÄVEN komma smygandes och snusandes på marken...hittar något som han tuggar på men gör sig ingen brådska därifrån ! Precis halvminuten INNAN satt HAREN och käkade havregryn några meter ifrån samma ställe där räven nu satt... Snacka om att han hade tur ! Haren alltså ! Räven var ingen skabbräv precis utan riktigt fin med lång yvig svans och rödaktig päls. Stooor som en Labradortik och vackert ansikte, ( Jag stod med kikaren och kollade, samma kväll som månen lyste upp som tusan ! )

Har sett detta 2 gånger den här veckan och upphör aldrig att faschineras av skogens alla djur. Känner stor tacksamhet att fått se detta, i vår egen trägård.

Nyårsdagen började det blåsa. Vi är ganska vana vid det härute...Tycker förra året var ett av de blåsigaste och lite tur var det ju när det var så himla varmt.

Vi var ju lediga så vi käkade gott och drack lite gott. Tv:n gick inte att se på när det blåste sådant men vi lyssnade på bra musik på radion och satt och pratade. 

Man kunde höra hur vinden friskade i framåt kvällen och ökade i stormstyrka... När vi gick och lade oss vid 12- tiden var det som ett dånande över oss, man trodde taket skulle lyfta. Det var ju becksvart ute, som tur var, så man inte såg hur träden vek sig och låg jämns med marken...

Av oerfarenhet av stormar eller lättja tänkte vi inte på att fylla upp extra vatten med tanke på eventuellt strömavbrott.

Dagen därpå lagade vi en god frukost med kaffe, te och kokta ägg. Jag fick för mig att fylla upp en kanna och karaff med vatten som jag ställde i kylen... Säkert något i bakhuvudet som sa mig att göra det...

Kl.10.30 försvann strömmen och var borta i 2 dygn. Vi eldade ju i våran kamin så värme hade vi och gott om ved, kokade te i kastrull inne i brasan och tog vatten från Spabadet att spola med i toaletten. Det gick ingen nöd på oss egentligen. Jag hade dessutom, när vi kom hem dagen före nyårsaftonen, gjort iordning en julskinka som jag köpt med mig från Nordaland. Den var ju perfekt att äta av på mackor och hårt bröd...

Andra dagen utan ström, när stormen bedarrat lite och "bara" höll kulingstyrka gick vi ut på promenad för att kolla våran väg i dagsljus men också för att se skadorna som blivit ( som vi inte trodde riktigt innan vi gick ut ! ) En stooor fin gran som varit perfekt insynsskydd mot grannarna på andra sidan åkern låg nu med toppen mot Spabadet, helt loss från marken. Två stora aspar hade ramlat, den ena över taket på vår paviljong men utan att ha söndrat det, vad det ser ut nu i allafall. Bakom gäststugan hade en gran och en jätte ek eller alm kraschat och låg på backen.

Men det värsta var nog när vi fortsatte på våran väg och inte kom längre då det låg en jätte asp och en mindre gran över vägen och blockerade ! Aspen var en riktig jätte, både bred och lång...Vi fick gå en omväg inne i skogen för att komma förbi dessa och självklart låg ett buskage med fallna träd över både elledning och telefonledning på vägen längre fram !?

Vad skulle vi göra ? Den ENDA vägen som tar oss bort är blockerad ? Elen fortfarande borta och vi skulle behövt proviantera lite lättkokta soppor för att kunna laga mat. Vår motorsåg sjöng på sista versen och skulle inte duga att såga med, inte i dessa träd ! Vi ringde efter en bekant som kom och körde särbon till Håla så han kunde köpa en ny motorsåg och börja såga...

Efter några timmar, när det nästan började skymma, var vägen hyfsat framkomlig så jag åkte och handlade med bilen. Kom hem och tände upp en massa ljus överallt, hällde upp lite gott vin och grillade några goda baconkorvar i öppna spisen... När vi tagit första tuggan rasslar det till och radion slås på och avdentsljusstakarna i fönstren tänds upp ! Elen är tillbaka !!!

Det blev nästan som antiklimax med elljus igen så vi släckte ner lite lampor och satt med tända ljus och lyssnade på radion och hade det jättemysigt... 

Det blev ju självklart mycket lättare att leva igen, som vi är vana vid, med el i väggarna men man lär sig en hel del av det och inser vad man behöver göra för att klara sig bättre. I lägenheten i Gettot hade det nog inte varit lika enkelt. 

Nästa inlägg kommer att handla om förberedelse för sådant här. Hur man blir en "prepper". Ciao !

Tjeena ! Julen och nyåret har vi överlevt utan möda och besvär. Särbon och jag bilade upp med "Kingen" till Nordaland för att fira jul med Lafamilija...

Vissa av dom visste inte att vi dyker upp så det blev lite överraskning för dom.

Kom som ni är, sa min äldsta syrra. "Ni behöver inte löpa med er någonting !"

Och det gjorde vi inte heller. Kom helt tomhänta till dukat julbord. Får väl bjuda tillbaka nästa gång de kommer till oss...

Vi hade det väldigt trevligt och blev väl omhändertagna av syrran med gubbe och det bästa av allt är att vi "fick tummen ur" och hälsade på vår enda äldre släkting, moster Krister, boendes i min första "Håla" där jag föddes en gång...

Hon blev väldigt överraskad men också riktigt GLAD !!!

Vem vet hur länge till hon finns kvar...Jag har lovat mig själv att höra av mig ännu mera kontinuerligt till henne än vad jag gjort hittills.

Nästa sak som kändes väldigt bra är att vi besökte särbons bror som kämpar med sin cancer men ändå håller humöret uppe. Vi hade inte träffat honom sedan i somras så det var lite speciellt att återse honom men han var trots allt sig ganska lik. Med dessa avstånd, han i norra Sverige och vi i södra, talar vi i telefon med honom och hans fru varje lördag för att hålla en levande kontakt...

Min systerdotters små flickor träffade vi också, som växer och fyller år hur mycket som helst. Snart är de  tonåringar och man har inte hunnit reagera..

Ser ni vad som är viktigt IDAG ? När man blivit lite äldre...?

Relationer och människor..Man ändrar sig och inser att livet är så mycket mera än prylar och pryttlar.

För MIG nu är det viktigt att få ut detta innan Ufona  kidnappar inlägget...Har ju skrivit på min jobbmobil då nätet inte är bra...Om det fungerar ska jag nästa gång berätta om hur vi överlevde stormen.. DEN var inte rolig !!!