Förr i tiden skulle man helga vilodagen, som var en söndag, med att göra ingenting alls. Man skulle självklart besöka kyrkan och den vanliga gudstjänsten klockan 11, för att resten av dagen slappa och relaxa...Idag är det tvärtom ! Vi ska hinna med så mycket "nyttigheter" som möjligt : städa, laga långkok, boka tvättstuga och tvätta (om man ingen har hemma) ut och handla inför veckan och säkert många fler måsten än jag kan tänka mig. Den där viktiga vilan inför arbetsveckan i form av några timmar på sängen med en god bok tycks vara svår att hinna med...Åtminstone för mig. 

Igår lyckades jag äntligen undanröja det sista av julen som vi hade i köket. Ut med julgardiner och adventsljusstake, julblommor och julduk...In med nytvättade gardiner och andra vardagsprylar ! Gardinerna var så pass nytvättade att de var fuktiga när jag hängde upp dom. För att slippa stryka dom. Hade duktyngder för att sträcka dom lite. Bra knep för lata hemmafruar !

Idag är tanken att dammsugaren skall fram och göra rätt för sig INNAN vi drunknar i dynga igen. Städade badrummet igår eftersom slangen till tvättmaskinen fick för sig att hoppa ur toastolen mitt under tvättandet !!! Har man inte jobb ser man till att få det. Jättekul !

Har forskat bland olika butikers reklamblad och det ser ut som att shoppandet blir på hemmaplan. Billighetsaffären i lilla gettocentrumet och den nya Ica nedanför oss. Sparar tid på det och hoppas kunna hinna slappa lite extra innan arbetsveckan börjar. Middag idag ska bli lite Thaiinspirerad kyckling med nudlar och en massa grönsaker. Inte för starkt så det kan bli matlådor också. Sambon föredrar ju "svennemat" så man får krydda lite försiktigt. Smyga med vitlöken...

Ha en skön söndag.

Igår valde vi att stanna hemma i gettot och inte åka till Avkopplingen. Sambon kände sig riktigt risig. Det var som om förkylningen började OM på nytt...?! Det var riktigt skönt att stanna hemma och slippa köandet ut ur stan. Jag hade lyckats sluta tidigt, redan vid 15.30-tiden, vilket får betraktas som tidigt jämfört med veckan som gått. Vi åt varsin köttbit, drack lite vin och stupade i säng vid 22. Sov bägge två till 10 prick !!!

I veckan har det varit lite långa dagar fastän jag börjat senare också. I torsdags till exempel var jag på hemväg vid 18.30- tiden...Väl hemma hade sambon kokat makaroner med stekt korv så det var bara att slå sig ner vid bordet och äta för att sedan hoppa i badkaret som han spolat upp...Kändes riktigt lyxigt för en gångs skull, trots att det "bara" var makaroner..Men väldigt uppskattat ifrån min sida måste jag säga ! Så nu är det OMBYTTA roller så att säga ! Sambon föreslog att HAN skulle ha hand om "hushållskassan" numera men jag tror jag håller i den ett tag till...Litar inte på att han är lika god forskare som jag, eller ännu värre att han är snäppet VÄRRE än jag och då blir det ingenting till middag !?

Imorgon blir det forskning på hög nivå. Skall LUSLÄSA alla reklamblad för de bästa rabatterna och råvarorna. Sedan skall det handlas och eventuellt lagas lite mat inför kommande vecka, fast jag tror jag slipper eftersom sambon är ledig måndag och tisdag p.g.a lite - att göra- på -jobbet...HAN lagar nog gärna lite middag med matlådor till. Nu ska vi överleva fram till 15:e februari med väldigt små medel. Mindre än vi brukar. Men det ska nog gå. Bara fantasin finns så går det att trolla med knäna ! Trevlig helg !

Förkylningen eller influensan går vidare men börjar bli lite bättre. Valde att arbeta i måndags då vi hade ett möte inför alla nystarter vi ska genomföra. Det handlar ju om en hel del kunder som ska klaffa och mycket pengar på spel så det är viktigt att allt blir rätt.

Blev lite full i skratt när jag sitter på mötet och räknar deltagare runt bordet...9 karlar i olika åldrar och utföranden åsså jag , den tionde, "kärringen". Nu spekulerar jag bara vad dom kallar mig, har absolut inga belägg för det... Till och med de två ägarna är med på mötet och jag känner mig sittande i en gammal upprepning av något som varit, en riktig "deja vu"- känsla...Den ena ägaren går hårt åt min närmaste chef och kritiserar honom öppet och får svar- på- tal på ett språk jag inte förstår...

Jag känner mig hemma med detta beteende från folk. Men jag känner mig inte riktigt bekväm i rollen än. Får väl se hur det utvecklar sig.

Trots förkylningar hos oss båda åkte vi till Avkopplingen i fredags. Det kändes som att det inte spelade någon roll VAR vi låg sjuka. Vi kunde lika gärna vara där och elda brasa. Jag lagade en laddning Lasagne som jag inte tyckte blev särskilt bra men ändå en del matlådor. Det är tajt med ekonomin den här månaden med bara 3 veckors stöd från Af och det dröjer till februari innan jag får min första lön...Inte har jag så mycket tid att forska heller ! Det blir enkel middag hemma, fil och flingor eller liknande.

Känner mig ganska trött och slutkörd redan och väntar på helgen ! Förmodligen för att förkylningen sitter i så hårt ännu...Nu ska jag ta mig ett varmt och välbehövligt bad ! Ciao

Tredje veckan jag arbetar på nya företaget och vad händer ??? Jooo jag blir dödsförkyld naturligtvis ! Sambon kom hem i måndags, tidigt innan jag ens hunnit åka iväg, och störtdök i säng...Sedan såg jag knappt till honom. Han sov nästan konstant i 2 dygn, hostade lungorna ur sig emellanåt, rökte inte en cigg ( ?!! ) och var väldigt febrig...

Jag var ute och sprang på två olika skolor under tisdagen för att kolla deras alla lokaler och kände mig lite kraxig i halsen. Det blev mest svettigt att springa runt så jag lättade väl på klädseln lite trots att det nu inte var så varmt ute. Väl hemma dök jag i ett varmt badkar då jag frös som en hund...Natten blev en feberfull historia, ömsom kall ömsom varm. Vaknade med skrällhosta som REV i luftrören och kände mig totalt urlakad. ( Hade dessutom personligt rekord den dagen med 12829 steg  ( !!!) så det påverkade väl en hel del att jag kände mig seg...Hahaha...) Var i allafall iväg och jobbade några timmar på en skola då det var viktig ISO revision men dök i badkar och säng efteråt.

Har varit hemma idag men jobbat via telefon en stund. Blir hemma imorgon med då jag inte vill riskera mina luftrör. Har jätteont i ryggen efter allt hostande.. Det känns som om hjärnan blåses ut när man hostar...Fyyyy faaasen !

Skrev ett inlägg i helgen när vi var på Avkopplingen men det försvann i ett ögonblick när mottagningen försvann. Lite synd, annars hade ni fått veta att jag lyckats städa bort mitt julpynt härhemma också tack vare lite "håltimmar" mellan skolorna eller lunchtid tillbringad hemma. I söndags åkte vi hem tidigare så jag kunde dammsuga och torka golv medan sambon åkte och tvättade och tankade bilen. Bra och jämställd fördelning. Var och en gör det den är bäst på. ( Fast JAG är lika bra på både och ! )

Lagade en massa mat i lördags som skulle bli matlådor till den här veckan : 2 hela kycklingar, pannbiffar med lök och en stoor kasslergryta med gräslök. Tanken var att bara behöva koka ris eller potatis till. Då sambon är sådan att han inte har aptit när han är sjuk finns det matlådor över...Då jag är sådan att jag vill ha en 3-rätters när jag ligger för döden, finns inte mycket mat kvar...Alla är vi olika. Tur det.

Jag ljög när jag sade att ALL jul är borta härhemma...Vi har fortfarande julgardiner och adventsljusstake i köket och 2 fina julstjärnor ( blommor) i tyg, som börjar bli lite dammiga...De får vara tills jag tvättar de andra gardinerna som ska upp.

En gammal kollega ringde och frågade mig hur det känns att jobba nu, om det var roligt...

Och faktiskt kände jag det förra veckan när det började röra på sig lite mera, när jag åkte ut med en kollega till hans kunder, att det ju ÄR ganska roligt jobb med personal och kundkontakter. Det ÄR ju ett jobb jag är van vid och KAN. Men det måste röra på sig, hända saker ! Att sitta och rulla tummarna är INTE kul vare sig du är hemma eller på jobb.

Att känna sig behövd och göra rätt för sig är nödvändigt för att må bra. Just nu mår jag bra, trots förkylning. Ciao !

Ser att alla grannar varit duktiga och städat bort julen från alla fönster...Borta är stjärnor och adventsljusstakar ! Men HÄR är en som kommer att ha julpyntat fram till midsommar ! Har ju dragit på så in i hel...med tomtar, julkortscollage och gardiner...Mysigt så länge julen varar men nu får det räcka. Nu är jag trött på det ! Problemet är att hinna, orka, ha lust, vill helst göra det i dagsljus men kommer hem när det är mörkt, jag är trött, hungrig, orkeslös och yr i skallen ! Har fått tillbaka den där för-jävliga-yrseln igen och nu är den tio gånger VÄRRE än vanligt ! 

Lagade torskrygg med potatis å sås när jag kom hem idag. Gott så förbannat ! Lunchen på mitt nya jobb består mest av någon brödbit med en kopp te till...Ensam sittande i tomma lokaler när de andra är ute. Jag är inte mobbad, fast det låter så, men har inte råd att käka ute..Och deras micro är inte någon höjdare. Finns inga tallrikar heller. Inte gjort för en god hemlagad matlåda. Så då får det vara.

Längtar till pensionen. Eller semestern. Det var jobbigt att börja jobba igen. Och inte ligga samhället till last. Gå på bidrag och vara hemma. Latmask. Lägg ett äpple under sängen så kommer latmasken ut. Klart slut.

Julen är nästan helt bortstädad här på Avkopplingen. Har bara julgranen kvar men det går rätt fort när man sätter igång. Har varit ute och tänt några ljus i några lyktor samt en marchall som inte ville brinna förra helgen. Tänker på våran Kisse naturligtvis... Det känns i hjärtat att han saknas oss ! Nu slipper han frysa ute i mörkret och jaga råttor under snön. Vänta på värmen och ljuset. Tiden är kort för oss levande. Alldeles för kort. Vi tycker vi har så gott om tid och gör oftast inte det bästa av den. En oförrätt kan tyckas vara hela världen för mig som person. Du gjorde si eller du kom aldrig när du sa och jag straffar dig i form av gud-vet-vad... JAG vaknade till liv i rimlig tid och jag hoppas att det uppskattades när det extra stödet från en nära behövdes som mest, att det kändes tryggt mitt i allt det svåra att faktiskt ha en nära släkting brevid sig som förhoppningsvis kändes trygg och nära...Att vara helt ensam skall ingen behöva vara. Tyvärr är det så i vårat samhälle att det FINNS dom som är totalt ensammma i en släkt, inga syskon, inga släktingar, inga nära vänner. Infödda som utlandsfödda. Kvinnor och män. Vuxna och barn. Tänk om vi alla kunde vara som en enda stor familj och ta hand om varandra ! Värna om varandra ! Vara rädda om varandra !

Då har den första arbetsveckan tagit slut. Fyra dagar som känns som en lååång evighet, både i min kropp och min hjärna... Varför ? Jooo det här företaget är inte så organisatoriskt och saknar många olika "ordning- och-reda-rutiner" som jag faktiskt är väldigt van vid och som gör det mycket lättare att arbeta när man vet vad det är som gäller. Därför var det inte mycket som var förberett inför min ankomst, förutom telefon, nycklar och dator, så det blev improvisation som gällde. ( På mitt förra jobb, när den duktiga chefen fortfarande var kvar, förbereddes en nyanställd såtillvida att ett program lades upp med vem och vad den nya skulle vara med och sysselsättas med, för att undvika så mycket onödig dötid som möjligt. ) Första dagen satt jag vid datorn och läste det som fanns att läsa : dokument och mallar för olika listor hit och dit...Det kan bli väldigt tröttsamt att sitta så och mina ögon höll på att gå igen flera gånger... En tupplur hade suttit fint ! De följande dagarna blev mer eller mindre likadana, dock med fler gemensamma kafferaster.

Hur fortsättningen blir återstår att se !

Det mest påfrestande var att komma hem vid 17.30-tiden och mötas av en diskbänk fylld med disk, hungrig som en varg och ingen middag på spisen. En sambo som också precis kommit hem. Jag trött efter att ingenting vettigt ha utfört ! 

Har en jul att städa undan där jag dessutom dragit på med " ju-mer-desto-bättre" och ser ingen ände på det hela. Eller ork att ta itu med det. Om man åtminstone kunnat komma hem tidigare på dagen så hade det nog varit en annan sak...Kände mig ju tvungen att vara fullt närvarande i lokalerna, även med rullande tummar...

Tre år är en lång tid att vara hemma och man bildar sina egna rutiner och vanor som ju självklart blir svåra att inte kunna använda längre när man börjar jobba. Nu måste jag organisera om mig och få saker och ting att flyta på därhemma. Vi kan ju inte leva och bo i kaos bara för att jag jobbar och pengarna ska flyta in ? Mitt humör tar stryk av detta och jag blir på ständigt dåligt humör över att inte hinna med på samma sätt som förut, med matlagning, städning och inköp. Har ju inte de pengarna än där man kan köpa färdiglagat med sig hem för att undvika dessa irritationsmoment...

Jag låter som en riktig gnällspik och det är precis det jag ÄR just nu ! Funderar på om detta verkligen är värt allt. Tur att jag kan blogga ur mig lite, medan jag funderar vidare !