Då har den första arbetsveckan tagit slut. Fyra dagar som känns som en lååång evighet, både i min kropp och min hjärna... Varför ? Jooo det här företaget är inte så organisatoriskt och saknar många olika "ordning- och-reda-rutiner" som jag faktiskt är väldigt van vid och som gör det mycket lättare att arbeta när man vet vad det är som gäller. Därför var det inte mycket som var förberett inför min ankomst, förutom telefon, nycklar och dator, så det blev improvisation som gällde. ( På mitt förra jobb, när den duktiga chefen fortfarande var kvar, förbereddes en nyanställd såtillvida att ett program lades upp med vem och vad den nya skulle vara med och sysselsättas med, för att undvika så mycket onödig dötid som möjligt. ) Första dagen satt jag vid datorn och läste det som fanns att läsa : dokument och mallar för olika listor hit och dit...Det kan bli väldigt tröttsamt att sitta så och mina ögon höll på att gå igen flera gånger... En tupplur hade suttit fint ! De följande dagarna blev mer eller mindre likadana, dock med fler gemensamma kafferaster.

Hur fortsättningen blir återstår att se !

Det mest påfrestande var att komma hem vid 17.30-tiden och mötas av en diskbänk fylld med disk, hungrig som en varg och ingen middag på spisen. En sambo som också precis kommit hem. Jag trött efter att ingenting vettigt ha utfört ! 

Har en jul att städa undan där jag dessutom dragit på med " ju-mer-desto-bättre" och ser ingen ände på det hela. Eller ork att ta itu med det. Om man åtminstone kunnat komma hem tidigare på dagen så hade det nog varit en annan sak...Kände mig ju tvungen att vara fullt närvarande i lokalerna, även med rullande tummar...

Tre år är en lång tid att vara hemma och man bildar sina egna rutiner och vanor som ju självklart blir svåra att inte kunna använda längre när man börjar jobba. Nu måste jag organisera om mig och få saker och ting att flyta på därhemma. Vi kan ju inte leva och bo i kaos bara för att jag jobbar och pengarna ska flyta in ? Mitt humör tar stryk av detta och jag blir på ständigt dåligt humör över att inte hinna med på samma sätt som förut, med matlagning, städning och inköp. Har ju inte de pengarna än där man kan köpa färdiglagat med sig hem för att undvika dessa irritationsmoment...

Jag låter som en riktig gnällspik och det är precis det jag ÄR just nu ! Funderar på om detta verkligen är värt allt. Tur att jag kan blogga ur mig lite, medan jag funderar vidare !