Julen är nästan helt bortstädad här på Avkopplingen. Har bara julgranen kvar men det går rätt fort när man sätter igång. Har varit ute och tänt några ljus i några lyktor samt en marchall som inte ville brinna förra helgen. Tänker på våran Kisse naturligtvis... Det känns i hjärtat att han saknas oss ! Nu slipper han frysa ute i mörkret och jaga råttor under snön. Vänta på värmen och ljuset. Tiden är kort för oss levande. Alldeles för kort. Vi tycker vi har så gott om tid och gör oftast inte det bästa av den. En oförrätt kan tyckas vara hela världen för mig som person. Du gjorde si eller du kom aldrig när du sa och jag straffar dig i form av gud-vet-vad... JAG vaknade till liv i rimlig tid och jag hoppas att det uppskattades när det extra stödet från en nära behövdes som mest, att det kändes tryggt mitt i allt det svåra att faktiskt ha en nära släkting brevid sig som förhoppningsvis kändes trygg och nära...Att vara helt ensam skall ingen behöva vara. Tyvärr är det så i vårat samhälle att det FINNS dom som är totalt ensammma i en släkt, inga syskon, inga släktingar, inga nära vänner. Infödda som utlandsfödda. Kvinnor och män. Vuxna och barn. Tänk om vi alla kunde vara som en enda stor familj och ta hand om varandra ! Värna om varandra ! Vara rädda om varandra !