Tiden som följde efter första mötet med katten var liknande händelser; han kom på altanen, mjauade och fick sin mjölk och något att äta för att sedan springa sin väg igen... Enda skillnaden NU var att vi fick klappa honom medan han åt. Förmodligen var han så hungrig så han brydde sig inte om vad vi gjorde, maten lockade mest !

Det hade nu kommit mera snö och kylan gjorde sig påmind varje dag. Vi provade att ställa upp dörren så han kunde gå IN och äta av sin mat då det var så kallt ute...Han var lite orolig och ängslig men började lita på oss alltmer och tog klivet in. Ju mer tiden gick, desto bättre fungerade det. Vi var riktigt nöjda när han till slut låg i lugn och ro och tvättade sig på en filt i soffan nära öppna spisen !

Han var fortfarande lite på sin vakt och hoppade högt av telefonsignalen eller reklamavbrotten ( Där ljudet blir så högt ! ) Men vi var på rätt väg. Han hade börjat lita på oss... Gud vet vad han hade råkat ut för och vilka elaka människor han hade träffat !?