Att arbeta i skärgårdsstaden är inte enbart en dans på rosor. Jag blir förvånad nästan varenda dag över hur vissa beter sig på sin arbetsplats...Många är inte medvetna om att de får lön för att uträtta ett jobb, vissa försöker glida ifrån och slippa göra något..."Ju mindre desto bättre", verkar vara en tanke. Att de har skyldigheter gentemot arbetsgivaren och inte bara rättigheter är för vissa helt främmande...De ser inte arbetet som ett serviceyrke, vilket det ju faktiskt ÄR och dessutom ett viktigt sådant...

Att man dessutom har ett flertal diagnoser i form av olika bokstavskombinationer ( " har inte ALLA det ?!" ) som man skyller på när man betett sig som ett svin gentemot sina arbetskamrater, köper inte jag ! Var och varannandag är det någon som blir kränkt och förnedrad av någon "kollega" för att man inte vet vad vanligt jävla sunt förnuft och hederlig uppfostran är för något. Vad hände med något som heter artighet ? Man behöver inte uttrycka sina egna åsikter om allt hela tiden utan kan samtala med andra och "linda in saker och ting" i något neutralt som ingen opponerar sig emot eller blir kränkt av...

Det som kanske förvånar vissa som läst min början, är nu när jag talar om att det enbart handlar om svenskar. Japp ! Inte en enda invandrare så långt ögat når ! Idel ädel svenskar. Andersson, Pettersson och Lundström. Som var och en blir ett arbetsplatsproblem med sina adhd, kfmg och allt annat vad det nu heter. De som inte vet hur man uppför sig i möblerade rum och använder ett språk som inte är av denna världen. Och som dessutom börjar darra på läppen när du börjar ifrågasätta dom och deras beteende...

Nu lär jag väl få massor med skit ifrån olika bokstavskombon för det här inlägget, men som någon uttrycker sig här så säger jag också att det är MIN blogg , bara MIN och det var jäkligt skööönt att få avreagera sig !!!

Det behövde jag ! Ciao !