Vad tänker man på när ens bästa vän håller på att dö ? När han är en älskad katt ? För min del flög dessa nästan fyra år  tillsammans revy med mycket musjagande som det centrala, eftersom vi ju hade mycket problem med möss som tog sig in i huset på Avkopplingen...Och som HAN faktiskt undanröjde för oss !!!

Jag SÅG hur jag var och tog Kisse i min famn från soffan han låg i och höjde upp honom mot hörnskåpet där musen härjade runt och STIRRADE på mig och min syster...Kisse tog några boxartag med tassarna så var DEN musen eliminerad !!! SMACK !!!

Jag såg framför mig när han gjorde sig HELT platt och ålade in under köksskåpet, för att fånga musen som fastnat i fällan UNDER diskskåpet...

Men jag såg också den smarta, tänkande katten, som faktiskt flyttade sig för sin "husse", bytte plats från fåtöljen till soffan så husse skulle kunna sitta...

Mest av allt såg jag ju hur kärvänlig och gooo han varit. Inte bara mot oss, utan även våra gäster...Under hela "dödsaktiviteten"satt jag och pratade lugnande med honom och höll handen om hans huvud, smekte sakta hans öron och huvud  som jag brukat göra när han höll på somna...När han fick sin andra spruta, den som skulle ända hans liv, kände jag hur livet fullständigt rann ifrån honom !!! Jag KÄNDE verkligen när livet försvann ifrån honom ! Det trodde jag aldrig att man kunde göra... men så var det...Helt plötsligt var HAN inte kvar längre...

Vår lilla Kisse var i katthimlen !!!

 Sambon och jag har sorg i vår lilla familj...Vår lilla Kisse är död. Han dog i går. Med hjälp av oss och en veterinär. Och hjälp av goda vänner att rekommendera och ringa en bra veterinär på orten som kunde ta en akuttid med vår lilla Kisse. Hjälpa honom över gränsen, till katthimlen, och somna in för tid och evighet. Amen, tänkte jag säga, men varken Kisse eller vi är / var särskilt religiösa av oss så vi nöjer oss med Hallelujah !

Vi var på Avkopplingen och jag har ju varit där lite mera nu när sambon jobbat, för att vara med Kisse. Han var ju lite på rätt väg att piggna till och lägga på sig kilon, men återgick till att magra av, mer och mer...Det gick så pass att det inte fanns något alternativ längre , mer än att låta honom somna in. För hans egen skull. Och för oss själva. Vi såg hur han försökte att vara pigg och "normal"...Dagen innan stack han iväg och höll sig borta hela natten, men dök upp på morgonen som han brukat göra ! ?..Kanske var han iväg och tog avsked av goda kattvänner ? Enligt veterinären kunde det ha skett när-som-helst att han t.o.m skulle kunnat ha självdött, p.g.a inre sjukdomar som inte gick att hindra i och med att han ju faktiskt var uppe i hög ålder...

Vi sörjer naturligtvis en stark, självständig, modig Kisse, som var kelig och god mot alla som ville gosa med honom, en riktig myskisse på sitt sätt. En riktigt duktig musfångare !!! Utan honom hade vi stått oss slätt när mössen invaderade oss !

Vila i frid, vår lilla Kisse. Tills vi återser varann.