Läste en blogg om en 25-årig kvinna / flicka ( ?) som hade / har (?) ganska svåra ätstörningar som hon försöker komma tillrätta med...Hur och varför dom uppstått vet jag inte, ( läste aldrig till första början) men det fick mig att själv minnas mina egna "ätstörningar" som jag hade i betydligt yngre ålder. Om folk kunde anamma talesättet "att tala är silver men tiga är guld", och tänka efter före innan man säger något, skulle många tonårsproblem inte bli så allvarliga att det resulterar i matstörningar och självskärningar som verkar vara vanligt idag. För mig började det med att någon sa att jag hade" så goa, runda kinder och kanske blir  en kopia på sin faster och far !" Utslängda ord !!!

Till saken hör att både min faster och far var hyfsat överviktiga och hade riktiga problem med sina vikter. Jag, som då var i 17-årsåldern, tillhörde dom små, smala som nästan var underviktig. Inte ett uns gram för mycket ! 

Men jag TOG ÅT MIG !!! Jag började jogga efter skolan och minskade ned på maten. Jag åt på mitt rum framför spegeln för att se hur "tjock" jag såg ut om kinderna...Jag mådde dåligt och tyckte jag var ful. Ingen visste det, Ingen förstod. Det var mina egna hjärnspöken som fått liv av de förflugna orden... Av otänksamhet.

Jag hade turen att träffa någon som fick mig att  glömma bort detta och aktiverade mig i annat som tonåringar skall ägna sig åt. ( Drogs, sex and rock`n`roll ???)

Därför, tänk och begrunda innan du säger vad du tänker. Så du inte tänker det du säger eller det blir pannkaka av allt ! Det är lätt att förstöra tillvaron för andra med ett förfluget, ogenomtänkt ord...

Och till den 25-åriga bloggaren ; Ge inte upp ! Det blir bättre ! Du är på god väg som har hjälp av din mamma och andra nära och kära ! Ge inte upp.