Avkopplingen dan före dan...

Katten och jag pysslar vidare. Igår kväll gjorde "vi" en liten Jansson. "Någon" tiggde till sig en smakbit på Brieosten och fick knappt nog av det goda...Ville bara ha mer och mer ! " Vad tror du Husse säger om du nästan äter upp osten innan jul ?" frågade jag katten. " Struntar jag i ! Ge mig meraaaaa !"

Mitt i allt detta lättvindliga bloggande, fick jag svar ifrån en vän som jag undrat hur hon har det...Det var ett bra tag sedan vi hördes av och mina inre vibbar sa mig att det inte var bra... Vilket stämde. Hon har haft en jobbig familjesituation under en lång tid och ser ingen lösning på det hela. Hennes vanliga goda humör och humor, den starka viljestyrkan att gå vidare, verkar bortblåst. Jag känner inte igen henne...Men HUR hjälper man, utan att lägga sig i för mycket ?

Vad säger man ? Vad gör man ? Blundar och håller tyst ? Låter tiden ha sin gång ?

Jag vet inte....