Är du inte rädd därute i skogen, på kvällarna när det blir mörkt och är ensam? frågade min frisör av mig när jag var där förra veckan. Vad svarar man på det ?

Lika mycket som kan hända i mörkret när ingen ser, kan ju faktiskt till och med hända i fullt dagsljus....Jag kan säga att jag nog känner mig mera rädd och försiktig "hemma i gettot" med massor av folk omkring mig, där ju faktiskt ingen bryr sig om mig egentligen, jämfört med här... Sannolikheten att drabbas av något härute i skogen är ju lika med noll.. ? VEM skulle hitta hit ? VAD skulle de vilja mig ? Självklart skulle jag väl skita på mig om det stod folk ute på altanen och stirrade in på mig, i mörkret ,innan jag ska gå lägga mig ... !!! 

VAD skulle JAG kunna göra OM någon verkligen ville mig illa och tog sig hit ?!

"If they wanna kill me, let them come ! 

Jag skulle ju aldrig kunna leva och arbeta här om jag hela tiden tillät mig att vara rädd. För allt och alla. Den dagen rädslan får ta över mitt liv och leverne, får jag packa ihop och dra till "civilisationen"...för att slippa vara ensam.

Alltså tillåter jag mig inte att vara lättskrämd och tänka på gamla filmer som "alla helgons blodiga natt", duschsekvensen med duschdraperiet från Psyko och många andra ruggiga filmer man stirrat på...

Vinden friskar i därute... Månen som lyst upp hela gården går i moln...Vad var det som lät utanför fönstret...? Skuggan på altanen...???

Har precis vaknat efter en liten ögonsträckare på en kvart framför tv:n... Särsambon har åkt hem till Gettot igen efter att ha tillbringat sin sjukskrivning här hos mig på Avkopplingen i 2 veckor. Han gjorde illa handleden på sitt arbete och har gått med en skena över den sedan dess. Vet inte om den var bruten, men en spricka var det i allafall. Imorgon ska han på återbesök hos doktorn igen så får vi se vad det blir...Imorgon åker han dessutom upp till Nordaland för att träffa sin bror som också skadats allvarligt i en olycka. HAN bröt 7:e kotan i ryggen med allt vad det innebär av rehabilitering och annat fanstyg för att komma tillbaka till livet igen...Idag fyller han 60 år...

Man får vara jävligt tacksam för det man har och uppskatta livet och allt som där hör till ! Rätt vad det är ligger man där med näsan i vädret och undrar vad fan det var som hände ! 

Därför blir jag också väldigt illa till mods när min kollega på jobbet bara snackar skit om allt hela tiden... Precis om ALLT ! Men mest om vår chef och arbetsplatsen i sig ! Allt är fel och allt var bättre förut med hennes gamla chef och organisation...Hon har typ : jobbat där i hundra år, sedan Hedenhös tid, som chefen säger och ser allting bara i SVART ! Jag har jobbat där i nu 5 månader och tycker det är riktigt KUL att gå till jobbet, stortrivs på Avkopplingen och bara njuuuuter av lugnet och stillheten !

Jag tror att något är väldigt FEL i hennes liv och att hon är väldigt missnöjd med sig själv när hon spyr denna GALLA över ALLT och ALLA ! Nu åker hon utomlands en vecka och vi får lite trevligt andrum, chefen och jag, tills hon är tillbaka igen....

För övrigt fick jag faktiskt frågor om jag har slutat blogga och lagt ner min blogg, vilket jag inte har. Lagt ner den, vill säga. Har haft väldigt svårt med nätuppkopplingen här ute i skogen

och har därför inte kunnat blogga så mycket jag vill...Har förstått att det finns knep i form av olika dosor man kan köpa och skall forska vidare på det av de som kan sådana saker...

Just nu tycker jag att vi ska leva våra liv på bästa sätt som passar var och en och inte kritisera eller gnälla över andra, vad de gör och hur de gör och blablabla...Kanske det vore något för alla att ha en egen blogg att lufta sina åsikter i...??? Vem vet ? Inte du, inte jag....