Ett år sedan vi var till veterinären och lät Kisse somna in...Då han var så pass dålig och inte verkade ha någon som helst chans att piggna till.. Vilket veterinären bekräftade.  Vad hemskt det var. Att gå till en bödel som tar livet av " folk"... Kisse i det här fallet. Det smärtar fortfarande när jag tänker på det

(Hade tänkt skriva ett riktigt inlägg men det verkar djävlas med mig som vanligt och jag stressar på för att inte bli utloggad..)

När det blir såhär hinner jag inte skriva det jag tänkt...

Ett år går fort när man saknar någon. En älskad Kisse. Många som inte har djur förstår inte känslan och saknaden av att förlora ett djur. Man kan säga att känslan att förlora någon är samma som för en människa, Det gör förbannat ONT i en !!! Man tror inte man överlever den känslan...Fast man gör det. Livet GÅR vidare. Man tror inte det MEN så Är DET !

 Det här går inget bra så Chao !