På den vägen var det. Katten i kojan på vardagarna , dök upp på fredagarna. En katt som är ute mesta tiden utvecklar så småningom en päls som tål kyla och väta på ett helt annat sätt än en innekatt t.ex Man kunde riktigt känna att han nästan hade en angorapäls eller i närheten av riktigt fin kashmir... Tjock och fin var den i alla fall !

Tiden gick och vi umgicks tillsammans varje helg. Han blev mer och mer van vid oss och var inte alls särskilt rädd och spattig längre. Till Valborg fick vi besök av delar av La Familija och döm om vår förvåning när vi såg att katten var än mer social än förut, som om han ville välkomna våra gäster till hundra procent !...Han var med hela tiden och ingen kunde motstå hans lantliga charm... Jag såg karlar ligga på knä för honom...Verkligen en gullig katt !

Så ser verkligheten ut idag. Den som följt min blogg vet att vi har ett nära förhållande och försöker göra allt för att han ska ha det bra och inte känna sig så ensam. Därför avslutar jag nu historien om hur vi träffades och vad framtiden anbelangar, tar vi en dag i taget....Snart är det fredag igen...

Vintern blev ju ganska snöfattig men kylan höll i sig till och från. Vi var fortfarande osäkra på om katten bodde hos någon eller ej. Ibland kan ju katter få för sig att dom inte trivs längre och väljer att"flytta ut"...Eller hade han blivit utslängd som sommarkatt som någon skaffat sig och sedan ledsnat på ? Eller hade han bott med någon åldring som något hänt med ?...

Vi försökte höra oss för ute på byn men ingen verkade känna till något om detta.

Han kom varje fredag när vi kom. Han vandrade iväg varje söndag om vi åkte hem till gettot. Grannarna såg honom sporadiskt. Tanken på att han fanns där ute i kylan var hjärtskärande. Flera gånger, när vi kom, dök han upp underifrån våran altan...

Förmodligen sov han där närmast husgrunden där det var ganska torrt och skyddat.

Då vi varit fosterföräldrar tidigare till hemlösa katter som kommit och gått, byggde vi återigen en koja för katten att sova i. På vår takförsedda altan släpade vi liggunderlag (som man har när man tältar) fårskinn , gammalt duntäcke och pressenning och byggde ihop en vindtät och värmande koja. Med endast plats för en liten katt...Att den faktiskt sov där på veckorna tydde spåren av katthår på. Det kändes betryggande och lite lugnare att veta...

Har varit very busy hela förra veckan. Kom ju hem från Avkopplingen där gubben varit ensam i två veckor och tvättkorgen hade vuxit sig över alla breddar... Det var bara att ösa in och sätta på tvättmaskinen. En efter en.

Fram med dammsugaren och rejsa runt. Tvätta golv och toastolen vet jag inte om man ska nämna överhuvudtaget...HUR skulle den se ut om han var själv en hel MÅNAD ??? BLÄÄÄÄHHHH, äckligt bara jag tänker på det !

Räkna och fixa räkningar innan sista datum. CHECK.

I kylen låg ouppäten gurka kvar sedan två veckor. Visste ni att dom möglar ? Trots att dom bara består av vatten ? Rensade kyl och skafferi på diverse. CHECK

Tomt på mat och potatis. Ut och handla och släpa matkassar på bussen...

Rensa köksbordet på gammal post och reklam. Han hade varit "gullig" och sparat alla reklamblad så jag kunde se vilka som hade extrapriser på mat. Vad skulle jag med reklam till som var två veckor gammal ? Ok, tanken var god men ej genomtänkt. När veckan nästan gått och fredagen nalkas för Avkopplingen, säger han till mig; Ska du stanna kvar efter helgen och ta hand om katten ? JAG klarar mig...

TROR FAAAN DET !!!

Katten repade sig till slut efter sin grymma förkylning med hjälp av vår goda omvårdnad...( Kanske var det svininfluensan som var så på modet just då ? )

Hur-som-helst återgick allt till det normala, förutom att vi nu hade blivit med katt !

Det var med blandade känslor som vi insåg att katten tydde sig till oss och mer eller mindre bestämt sig för att adoptera oss...? ! Hur skulle det här fungera ? Vi var ju bara på Avkopplingen på vår lediga tid, resten av tiden bodde vi ju i Gettot...

Hur skulle vi lösa det här ??? Paniken växte i oss båda ....