Har varit very busy hela förra veckan. Kom ju hem från Avkopplingen där gubben varit ensam i två veckor och tvättkorgen hade vuxit sig över alla breddar... Det var bara att ösa in och sätta på tvättmaskinen. En efter en.

Fram med dammsugaren och rejsa runt. Tvätta golv och toastolen vet jag inte om man ska nämna överhuvudtaget...HUR skulle den se ut om han var själv en hel MÅNAD ??? BLÄÄÄÄHHHH, äckligt bara jag tänker på det !

Räkna och fixa räkningar innan sista datum. CHECK.

I kylen låg ouppäten gurka kvar sedan två veckor. Visste ni att dom möglar ? Trots att dom bara består av vatten ? Rensade kyl och skafferi på diverse. CHECK

Tomt på mat och potatis. Ut och handla och släpa matkassar på bussen...

Rensa köksbordet på gammal post och reklam. Han hade varit "gullig" och sparat alla reklamblad så jag kunde se vilka som hade extrapriser på mat. Vad skulle jag med reklam till som var två veckor gammal ? Ok, tanken var god men ej genomtänkt. När veckan nästan gått och fredagen nalkas för Avkopplingen, säger han till mig; Ska du stanna kvar efter helgen och ta hand om katten ? JAG klarar mig...

TROR FAAAN DET !!!

Katten repade sig till slut efter sin grymma förkylning med hjälp av vår goda omvårdnad...( Kanske var det svininfluensan som var så på modet just då ? )

Hur-som-helst återgick allt till det normala, förutom att vi nu hade blivit med katt !

Det var med blandade känslor som vi insåg att katten tydde sig till oss och mer eller mindre bestämt sig för att adoptera oss...? ! Hur skulle det här fungera ? Vi var ju bara på Avkopplingen på vår lediga tid, resten av tiden bodde vi ju i Gettot...

Hur skulle vi lösa det här ??? Paniken växte i oss båda ....