Har svimmat i säng vid 21-tiden hela veckan. Det nya jobbet har varit både fysiskt och psykiskt krävande med långa dagar. Mer eller mindre 10-timmars pass, men så brukar det ju vara i början med sådana nya avtal som startar. Det har varit lite roligt, samtidigt som en liten varningsklocka pinglat till i bakhuvudet som reagerat på vissa saker...Har saknat vissa befogenheter och tillgång till viss information för att kunna utföra mitt jobb tillfullo. Man har lagt sig i och ifrågasatt väldigt simpla saker som "varför ska den personen placeras dit" eller "DEN kan inte jobba DÄR" eller "vi har EGEN personal som behöver mera jobb", fastän man innan frågat om det och fått ett nej till svar...Hela tiden motstridiga uppgifter. Väldigt mycket hemlighetsmakeri med det mest viktiga i verksamheten, tiden och pengarna. Ingen som helst planering eller organisation, vilket var det jag skulle hjälpa till med att ordna upp när allt det nya  lagt sig. Jag trodde, i min enfald, att man hade en viss koll på allt i början, men det visade sig vara helt fel. Totalt kaos. Min hjärna sa åt mig att " det strider totalt emot mina principer och värderingar att behandla folk på det sättet och att jag kommer att må väldigt dåligt av det om det fortsätter"....

Fick min provanställning uppsagd igår, efter knappt 2 veckor. Har lön 2 veckor till men behöver inte gå dit. Ska faktiskt bli riktigt skönt. Det var inte alls som det sades från början och lika bra att det avslutas nu, innan det gått för långt. Jag tycker bara väldigt synd om de tjejerna som blir kvar i denna oreda och kaos...Där ingen lyssnar till dem eller bryr sig om dem utan enväldigt härskar över sitt rike. Som en grekisk gud, fastän diktator.