Tillvaron rullar på. På jobbfronten intet nytt. Sommarvärmen tillbaka igen. Kunde varit på Avkopplingen och målat räcket runt altanen och njutit av vädret...Men när inte min lilla kattkompis finns längre, känns det inte särskilt lockande. Han VAR ju faktiskt ett stort sällskap, trots den lilla kroppen ! Någon vakthund tror jag inte han var, men det kändes tryggt att ha det lilla livet omkring sig...Han behövde mig och jag behövde honom.

Såg på Facebook om en namninsamling för bättre skydd av katter, Djurskyddet Sverige, som vill verka för obligatorisk ID märkning av katter, registrering, kastrering samt bättre koll på vem som äger katter. Förbud att överge djur.

Jag skulle vilja gå så långt som att införa en viss skatt för katter men även hundar, som vi ju faktiskt hade förut... Tror att mörkertalet om hur många hundägare det finns är ganska stort. Idag är det hur lätt som helst för kreti-och-pleti att skaffa hund t.ex I många fall är det inte fel på hundarna, typ Pitbull, utan fel på ägarna som skaffar dom och inte har en aaaaning om hur och varför man bör uppfostra dom, på rätt sätt. Man införskaffar dessa hundar med ett( ofta) dunkelt motiv att ha dom som livvakter och dylikt när man själv befinner sig i lagens utkanter...

Därför kom mina fördomar på skam häromdagen när jag mötte en "typisk" invandrarkille med mössan käckt på svaj bak-och-fram, stora säckiga jeans med halva kalsongerna framme hållandes en ljus Pitbull i koppel...Den höjde benet vid en stolpe varpå killen vräkte ur sig " nej faan du har kissat 15 liter redan, nu räcker det ! Kom nu gubben !"

Lät som Dogge när nan snackade. Jag kunde inte låta bli att dra på mun.

NÄÄÄÄ, jag hoppas att vi inte behöver se några kattungar som börjar växa upp till tonåringar den här hösten, osäkert trampandes fram längs våra skogsvägar, letandes...

Skriv på för våra katter, du med !

Idag har An (ita) och Ann(ette) namnsdag. Grattis alla Ann(or ) ! Exakt 3 månader kvar till den riktiga Anna dagen, då jag firar min namnsdag...

Har inget mera att yttra mig om idag så därför ; 

Trevlig helg på er alla !

Det är torsdag idag men det känns som evigheter sedan vi lämnade Kisse till katthimlen...Både sambon och jag har haft nätterna fyllda med drömmar om Kisse, både goda och mindre trevliga. Det är väl därför det känns så konstigt i tillvaron just nu...Kroppen och själen ska läka. Sorgen gör verkligen ONT i kroppen och själen har fullt upp med att försöka förstå vad som hände, hur det gick så fort att bli av med en kär och älskad vän...

På min näthinna sitter min sista bild av Kisse, både när jag blundar och tittar. Blir inte av med den. Vi grävde ingen grop INNAN vi åkte till veterinären ! På något konstigt sätt lurade vi väl oss själva att tro att det inte skulle bli SÅ, att Kisse kommer levande hem med oss...?

Så blev det ju inte. Väl framme på Avkopplingen satte sambon igång att gräva en grop. Vi valde en passande plats för en "fri spirit" som Kisse säkert skulle tyckt var bra. Hittade en lagom stor och fin trälåda med lock ( som vi sparat för...ja, till vad ? ) och lade Kisse bekvämt tillrätta. Jag vecklade ut filten han låg inlindad i och pussade honom på nosen, en sista gång...Smekte honom över pälsen och svansen innan jag lindade in honom i filten igen och stängde locket till lådan. Han såg fridfull ut.

Vad tänker man på när ens bästa vän håller på att dö ? När han är en älskad katt ? För min del flög dessa nästan fyra år  tillsammans revy med mycket musjagande som det centrala, eftersom vi ju hade mycket problem med möss som tog sig in i huset på Avkopplingen...Och som HAN faktiskt undanröjde för oss !!!

Jag SÅG hur jag var och tog Kisse i min famn från soffan han låg i och höjde upp honom mot hörnskåpet där musen härjade runt och STIRRADE på mig och min syster...Kisse tog några boxartag med tassarna så var DEN musen eliminerad !!! SMACK !!!

Jag såg framför mig när han gjorde sig HELT platt och ålade in under köksskåpet, för att fånga musen som fastnat i fällan UNDER diskskåpet...

Men jag såg också den smarta, tänkande katten, som faktiskt flyttade sig för sin "husse", bytte plats från fåtöljen till soffan så husse skulle kunna sitta...

Mest av allt såg jag ju hur kärvänlig och gooo han varit. Inte bara mot oss, utan även våra gäster...Under hela "dödsaktiviteten"satt jag och pratade lugnande med honom och höll handen om hans huvud, smekte sakta hans öron och huvud  som jag brukat göra när han höll på somna...När han fick sin andra spruta, den som skulle ända hans liv, kände jag hur livet fullständigt rann ifrån honom !!! Jag KÄNDE verkligen när livet försvann ifrån honom ! Det trodde jag aldrig att man kunde göra... men så var det...Helt plötsligt var HAN inte kvar längre...

Vår lilla Kisse var i katthimlen !!!

 Sambon och jag har sorg i vår lilla familj...Vår lilla Kisse är död. Han dog i går. Med hjälp av oss och en veterinär. Och hjälp av goda vänner att rekommendera och ringa en bra veterinär på orten som kunde ta en akuttid med vår lilla Kisse. Hjälpa honom över gränsen, till katthimlen, och somna in för tid och evighet. Amen, tänkte jag säga, men varken Kisse eller vi är / var särskilt religiösa av oss så vi nöjer oss med Hallelujah !

Vi var på Avkopplingen och jag har ju varit där lite mera nu när sambon jobbat, för att vara med Kisse. Han var ju lite på rätt väg att piggna till och lägga på sig kilon, men återgick till att magra av, mer och mer...Det gick så pass att det inte fanns något alternativ längre , mer än att låta honom somna in. För hans egen skull. Och för oss själva. Vi såg hur han försökte att vara pigg och "normal"...Dagen innan stack han iväg och höll sig borta hela natten, men dök upp på morgonen som han brukat göra ! ?..Kanske var han iväg och tog avsked av goda kattvänner ? Enligt veterinären kunde det ha skett när-som-helst att han t.o.m skulle kunnat ha självdött, p.g.a inre sjukdomar som inte gick att hindra i och med att han ju faktiskt var uppe i hög ålder...

Vi sörjer naturligtvis en stark, självständig, modig Kisse, som var kelig och god mot alla som ville gosa med honom, en riktig myskisse på sitt sätt. En riktigt duktig musfångare !!! Utan honom hade vi stått oss slätt när mössen invaderade oss !

Vila i frid, vår lilla Kisse. Tills vi återser varann.

Då var man framme på Avkopplingen. Var på resande fot i bara 3,5 timmar jämfört med bil på 1,5... Väl framme var det kvavt och fuktigt, som i en bastu. Jag satt ute på altanen och filosoferade efter min sena brunch. Har haft nån basillusk i magen hela veckan som gett mig halsont, huvudvärk,illamående, ont i kroppen, feber, ont i magen och spring på toaletten..

A real bug ! Så går det när man träffar folk efter långvarig isolering ! Nää, men joo.

Det kom ett regn som störde mig i mina tankar så jag gick in och på med koftan. ? Utomhus 23 grader, kvavt och fuktigt. Inomhus 19,3 grader, känns kallt och kallt. Har öppnat fönstret i sovrummet bara för att få in lite värme...

På bussen idag var det jag och en massa 80- plussare som åkte med. Ett tag trodde jag att jag hoppat på FEL buss, för det var ofantligt många av dem och inga andra åldrar...Trodde det var någon sällskapsresa till Grisslehamn eller något...Jag BORDE ha satt mig längst bak som tonåringarna gör, eller gått upp på dubbeldäckaren och räknat med att så många av den åldersklassen INTE gör, men nu satte jag mig "normalt". Inte för långt bak och inte fram för där var det redan ockuperat. Har haft en väl fungerande radar förr om att inte sätta mig på stoppade stolar på sjukhem och ålderdomshem av en naturlig förklaring att det kan vara blött...?! Nu var den radarn urkopplad. Brevid mig får jag en dam som är väldigt många årtionden äldre mig, med larmklocka på armen och käppen mellan benen. Så fort hon slagit sig ner sprider sig en sådan fruktansvärd kissodör, att jag genast minns varför jag inte arbetar inom den sektorn...Det KAN ju ha varit vem-som-helst ! Jag var ju omringad av dom ! 

Det gick en kvart så sov hon med huvudet hängande rakt ner mot hakan. En kvart senare började pysslandet. Alla som haft någon väldigt äldre i sin närhet, vet vad jag menar. Det pysslas i handväskan ; man plockar runt med det som ligger där, flyttar på det och känner att allt är kvar, möblerar om, kan man säga...

Aldrig har jag varit så engagerad i telefonen som nu ! Det var svårt att "glömma bort" den stickande doften...samtidigt tyckte jag synd om tanten. Vet ej om hon själv var medveten om det men jag kände att sådant vill inte jag vara med om när / om jag blir i hennes ålder..När vi skulle gå av visade det sig att hon också skulle vidare med min nästa buss men då gick jag längst bak, där fyllon brukar sitta för att kunna klämma en bärs på vägen...Där satt en stor hund och hans husse. Med gott rakvatten.

Tänker att det är bra att försöka blogga lite oftare för mig än vad jag gjort på senaste tiden. Dels för att hålla fingrarna i trim över tangenterna, så jag inte åker tillbaka till gröngölingsstadiet, men dels för att hålla hjärnan i trim, så jag inte får riktig alzheimer eller totalt hjärnsläpp. Har upptäckt att jag på senaste tiden tappar bort en massa ord när jag pratar. Dock är jag duktig på att förmedla ordet med att byta ut det till något ganska liknande det jag avsett från början. Typ " den-där-grejen-som-man-fluffar-till-potatismoset med", istället för elvisp...Sambon fattar direkt. Har nu funderat i en vecka gällande mitt korsord i Aftonbladet på vad "kastanjettdans" är för något..SÅG verkligen en spansk singoalla i vacker klänning i typisk pose framför mig, snattrandes med sina kastanjetter och kunde riktigt HÖRA musiken men kom INTE på ordet förrän jag frågade sambon precis innan läggdags...Flamenco naturligtvis ! HUR kan det bli så stopp i skallen efter det RÄTTA ordet när man" ser" alla de andra ledtrådarna ???

Skyller på att jag haft en välbehövlig liten semester på Avkopplingen och verkligen kopplat av ordentligt. Läste ju böcker och tidningar ändå, och löste korsord, vilket jag tycker är avkoppling för mig. Älskar ju att läsa en god bok som man inte vill lägga ifrån sig...Men att ha läst Keplers bok " Stalker" nyligen och ha den i färskt minne nu när det mörknar rejält ute i skogen och man sitter ensam med katten i soffan och börjar fundera på OM någon eller något iakttar en utifrån de stora fönstren, kanske inte var så bekvämt...?

Att det är 18 augusti och således sommar fortfarande, är svårt att tro. Det blåser småspik och igår förmiddag regnade det. 15 grader. De har "lovat" regn idag också...För mig gör det inget. Jag klär hellre på mig mera än svettas. Har gjort mysbrasa i öppna spisen på eftermiddagarna och legat i soffan med Kisse och mysig filt och läst...Tupplurat lite. Som man gör på semestern. Sett vissa delar av OS på tv men inget onödigt.

I helgen får vi besök av sambons brorson med flickvän. Vi kan ju vara lite sociala emellanåt också...Lördagen skulle ju bli lite varmare så man kan sitta ute och glo...

Tänkte gå ner till "honeymoonsviten" och hämta in sängkläderna för tvätt innan dom kommer. Ska dessutom göra pannbiffar idag så det är färdigt till lördag, bara koka potatis och grönsaker. Tycker inte om att stå vid spisen när man har folk på besök...man ska ju umgås, det är ju därför man träffas.

Kisse har gått ut på sin vanliga runda. Man ser att han börjar bli en riktigt gammal kattgubbe. Hans gång är inte lika spänstig längre och jag undrar om han har värk i sina trötta ben...Han sover väldigt mycket, MER än förut, tycker jag. Kanske därför vi passar så bra ihop...vi gillar att sova.

Näää nu får jag göra lite nytta innan jag får dåligt samvete över min lathet ! Ciao !