Skärtorsdag idag. Det känns som att det går fort framåt i almanackan. Det kan jag verkligen intyga då jag fått känningar av min vanliga vårallergi ! Ögonen kliar och näsan rinner. De plötsliga nysattackerna gör så man tappar andan och nästan flämtar efter luft. Positivt på sätt och vis då det betyder att vi går mot en varmare årstid. Men jävligt jobbigt så länge det varar för mig !

När jag åker med bussar och tåg kan jag inte låta bli att tjuvlyssna på folks samtal runt omkring mig...Många pratar ju i mobiltelefoner och vissa av dom tror att det är en mistlur dom skriker i. Alldeles för högt ! Men jag har noterat att väldigt många verkar missnöjda och otrivsamma med sina jobb...Av 5 möjliga, är 3 missnöjda. Framförallt verkar stressen vara den stora plågan, att man ska göra så mycket MERA på samma tid som förut ! Arbetsgivare pressar på lite extra istället för att kanske anställa en till ? Sedan retar man sig på att ens kollegor inte gör lika bra jobb som en själv och ifrågasätter hur dom kan komma undan med det inför chefen o.s.v Jag måste säga att det är ganska underhållande att höra hur folk går på ! Och INTE bryr dom sig att någon hör dom !

Idag drar vi till Blåkulla ! Vässa kvasten och putsa kannan ! Glad påsk på er !

Var till Arbetsförmedlingen igår för att bli inskriven som arbetssökande igen. De tyckte det var ett väldigt skumt och oseriöst företag jag råkat ut för. Hade de kollat upp det noggrannare innan de beviljade nystartsbidrag, hade det kanske uppmärksammats i tid. Det är ju meningen att de ska kolla upp, men man förstår att de kanske inte hinner. (??? )

Back in business again ! Ut och leta på nätet efter lediga passande jobb ! Skall väl välja nytt stöd o matchningsföretag som ska "hjälpa" mig till nytt jobb, men först måste jag gå på en information om det hos förmedlingen den 7:e april...EFTER att jag informerats, kan jag välja aktör. Inte innan. Kvarnarna mal långsamt. Same procedure as last time ? Yes yes. Same, same.

Spelar tom i bollen och går därifrån. Det är SÅ det fungerar i vårat paragrafsamhälle.

Tillbaka i min roll som låtsad hemmafru med tvätt, städ och matlagning på schemat. I jämförelse med att jobba på en arbetsplats är det ganska asocialt och ensamt, fastän arbetsuppgifterna är helt okey. Tidsmässigt är det emellanåt lite stressigt fast man kan styra över sin egen tid...VILL jag inte dammsuga idag, skiter jag i det ! Vill jag vara lite mera social någon dag, pratar jag med folk vid bussen. Många säger att svenskar inte pratar med varann, med okända. Min uppfattning är att börjar du prata med någon, så nog svarar man tillbaka och det kan bli ett långt samtal fram och tillbaka.

Idag sänder jag en tanke till alla som drabbats i Bryssel och hoppas de får fast de fega kräken som vill förstöra demokratin världen över...

När jag nu åker så mycket med olika kommunikationsmedel finns det vissa saker jag reagerat på...Det gemensamma rummet som det kallas, där vi alla är delaktiga då vi åker pendeltåg, buss eller tunnelbana. Där borde det väl finnas vissa oskrivna regler, tycker man. Det jag sett är hur folk mitt på ett knökfullt pendeltåg, hivar upp en salladsbunke av plast eller papper, och börjar forsla in av det som finns däri... UTAN att genera sig det minsta att det sitter folk runtikring och brevid ! Mackor och smörgåsar, hamburgare och pommes och vad-som-helst stoppar folk i sig. Pricken övet i:et var nog idag på bussen när en kille öppnar sin matlåda och börjar käka och det luktar brunsås med mosad kokt potatis i hela bussen ! Men hallåååå !? Har man ingen respekt för maten och dess tider ? Ska inte maten avnjutas i hemmets ( eller restaurangens) lugna avskilda vrå, med tallrik och bestick och lämpligen ett bord att ha det på ??? Helga maten och dess måltid. Är det bara jag som tycker att det är lite PRIVAT att inta sin middag, lunch eller annan måltid och vill inte skylta med det inför allmänheten ? Lite som att ha sex ? Det gör man ju inte heller på ett tåg i värsta rusningstid !? Eller ? Det kanske finns de som gör det också...Det har jag sluppit att se. Än så länge.

Senast jag skrev hade jag problem med nätet och svårt att blogga. Samma sak har det varit sedan dess och det är snart 2 veckor nu. Försöker få till det nu !

Då skulle vi till Avkopplingen och visste inte om Kisse skulle dyka upp... Vilket han gjorde !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

På eftermiddagen vid 17-tiden sitter han utanför dörren och tittar upp mot fönstret. Öppnar och släpper in honom. Han går raka spåret till sin matplats "Var är mina matskålar ? Fram med käket nu då !" Som om han inte varit borta i 6 veckor !!! Som om det var IGÅR han gick ut och såg oss senast...Det är nog sant att katter inte har begrepp om tid och det ska vi vara glada för...Han åt, kom upp i soffan och kelade med mig, hoppade ner och gick till matskålen igen. Upp till "husse" och gosade en stund. Jämnt och rättvist fördelade han tiden mellan sambon och mig så ingen skulle bli sur och utan hans uppskattning...

Frisk och pigg, med kilona jämnt fördelade över den lilla kattkroppen, såg han ut att ha haft det bra. Har förmodligen upptäckt stallet med hästarna och småflickorna som rider. Kanske har han lagt huvudet på sned och charmat till sig lite ätbart av dom...

Självklart sov han i sängen med oss ! Mittemellan tills det blev för varmt för honom. Det känns skönt att han mår bra och att inget hänt honom...Kisse, de fria viddernas man.

Har haft problem med datorn och nätet några dagar. Det har varit väldiga atmosfäriska störningar så hur jag än har försökt har det inte gått...

Back to reality again. Känns skönt att kunna handla i dagsljus, laga mat, städa, tvätta som man är van vid. På nätterna bearbetar hjärnan händelsen med jobbet som inte blev. Drömmer en massa konstiga drömmar om människorna som jag träffade där och vet att det snart är över. När jag får min sista och enda lön därifrån är det över. 

Talade med min handläggare på arbetsförmedlingen som tyckte det var väldigt tråkigt. Vet ännu inte om det blir nya aktiviteter direkt när jag skrivs in igen. Jag behöver nog få vila upp mig lite innan...Det var ju lite av ett trauma att bearbeta....

Fredag idag och helg igen. Vi åker förmodligen till Avkopplingen imorgon. Upp klockan 6 för att hinna vakna inför passet som tar oss dit. Det tar ca 3 timmar med alla bussar och anslutningar innan vi är framme. Intressant blir att se om Kisse kommer eller om han helt glömt bort oss...Han kanske lever en sådan drömtillvaro, där mössen ramlar rakt i munnen på honom och han inte behöver lyfta tassen för att anstränga sig och jaga...

Har svimmat i säng vid 21-tiden hela veckan. Det nya jobbet har varit både fysiskt och psykiskt krävande med långa dagar. Mer eller mindre 10-timmars pass, men så brukar det ju vara i början med sådana nya avtal som startar. Det har varit lite roligt, samtidigt som en liten varningsklocka pinglat till i bakhuvudet som reagerat på vissa saker...Har saknat vissa befogenheter och tillgång till viss information för att kunna utföra mitt jobb tillfullo. Man har lagt sig i och ifrågasatt väldigt simpla saker som "varför ska den personen placeras dit" eller "DEN kan inte jobba DÄR" eller "vi har EGEN personal som behöver mera jobb", fastän man innan frågat om det och fått ett nej till svar...Hela tiden motstridiga uppgifter. Väldigt mycket hemlighetsmakeri med det mest viktiga i verksamheten, tiden och pengarna. Ingen som helst planering eller organisation, vilket var det jag skulle hjälpa till med att ordna upp när allt det nya  lagt sig. Jag trodde, i min enfald, att man hade en viss koll på allt i början, men det visade sig vara helt fel. Totalt kaos. Min hjärna sa åt mig att " det strider totalt emot mina principer och värderingar att behandla folk på det sättet och att jag kommer att må väldigt dåligt av det om det fortsätter"....

Fick min provanställning uppsagd igår, efter knappt 2 veckor. Har lön 2 veckor till men behöver inte gå dit. Ska faktiskt bli riktigt skönt. Det var inte alls som det sades från början och lika bra att det avslutas nu, innan det gått för långt. Jag tycker bara väldigt synd om de tjejerna som blir kvar i denna oreda och kaos...Där ingen lyssnar till dem eller bryr sig om dem utan enväldigt härskar över sitt rike. Som en grekisk gud, fastän diktator.

Idag 29 / 2 skulle min tidigare arbetskollega Marta fyllt år. Hon var mycket äldre än jag, kunde varit min mamma, och var det kanske, lite grann på jobbet för mig. Vi trivdes bra ihop och hade likadan humor. Hon bakade underbara julstjärnor som hon bjöd på till jul. Hon fick bröstcancer som hon tampades med men såg ut att gå segrande ifrån. Jag minns att hon var så glad när håret växte ut igen, för nu blev det lockigt, och hon hade alltid haft rakt hår innan...Tyvärr kom cancern ifatt och hon dog. Ett hårt slag för mig och mina andra kollegor. Varje 29 / 2, skottår, tänker jag på Marta och hoppas att hon har det bra. Jag VET att hon har det bra ...

Jag var 22 år, skulle snart fylla 23. Hade varit ute på "dubbeldejt" med Marie- Louise, Simon och Walter. Killarna hade lagat mat hemma hos Simon. Exakt vad minns jag inte idag, bara att det var vällagat och gott. Man var inte så van vid lagad mat och killarna var riktiga fenor på det ! Normalt var Makaroner och ketchup lite av stående meny. Penningbrist och okunskap var orsaken till det.

Hur-som-helst åkte Walter och jag hem till mig framåt nattkröken...Minns att vi slog på radion för lite mysmusik, men blev lite fundersamma när man bara spelade klassisk sorgemusik, som lät för jävligt...Tills dom avbröt för nyheter och rösten som tornade ut i rummet : Sveriges statsminister Olof Palme är död. Han sköts på öppen gata mitt på Sveavägen...bla bla bla. Vi trodde inte våra öron. Det lät som ett dåligt skämt. Jag ringde Aftonbladet för att få det bekräftat. Min vän grät. För honom betydde Palme och Sverige en stor, stor trygghet efter att han varit med om statskuppen i Chile och tvingats fly och lämna sitt land...Den natten förlorade Sverige SIN oskuld. Min var borta sedan länge.