När jag tänker efter finns det mycket mera att berätta när det gäller att umgås över gränser. Fattiga och rika. Svarta och vita. Människor och djur. Hundar och katter. Män och kvinnor...

Jag har en vän som kommer ifrån ett "laddat land idag", Ukraina. Hon har varit här många år och vi har känt varann lika länge. Vi kommer ifrån helt olika samhällen med allt vad det innebär. Hon sökte ett "bättre" liv och hamnade i Sverige. Helt ensam med språket som en barriär för att kunna uttrycka sig om vad hon vill. Jag minns första gången vi träffades; jag pratade engelska som hon knappt förstod, men hon svarade "dada" och på något underligt sätt förstod vi varandra....Idag pratar hon flytande svenska, som hon har lärt sig själv utan myndigheter som SFI. Vi hade en arbetsrelation förut men umgås nu utan den, för att vi vill träffa varann och veta det senaste som inträffat i våra liv.

För mig betyder det mycket och även för henne att vi fortsätter hålla kontakten. Vi har bara ett liv. Gör det bästa av det.  

Jaaa, jag blev inspirerad att fortsätta efter förra inlägget om att umgås över gränserna...Kom att tänka på när jag växte upp i Gränslandet till ett annat land...När jag var riktigt liten hade jag en faster som bodde i det andra landet, som vi var och hälsade på. Där fanns kusiner i olika åldrar som man knappt visste existerade. Det var en festlig och högtidlig händelse som förde oss samman. Man tänkte på det långt efteråt...

Samma sak när man blev äldre; grannlandet hade pubar och restauranger som lockade med billig öl och spirituosa.

Dans på onsdagkvällarna. Klackarna i taket ! Vi roade oss grundligt. Självklart var vi tvåspråkiga ! Det hade fungerat dåligt annars. En och annan vän fick man ju genom åren från det andra landet, både kvinnliga och manliga. Men inget bestående. Inget som varar än idag...

Inlägget jag skrev som försvann i en åskknall handlade om att vi varit ganska upptagna hela helgen. Vi fick besök av hans morbror med fru ifrån Bergen, Norge. ( För övrigt en av Norges vackraste "by" ( stad) omgiven av höga fjäll och mycket vatten ( Är ju en kuststad ) ) Jag har varit där två gånger och blivit helt hänförd över stället... En väldigt stor stad men med en känsla av småstad över den... Helt fantastisk ! Rekommenderar ett besök.

Det som värmer extra gott i hjärtat är att dom väldigt gärna vill träffa oss och umgås... Det är hans enda äldre släktingar som finns kvar sedan hans mor gick bort, så dom är inga ungdomar längre. En är 75 och den andra 72.

(HUUUU ! Nu lägger vissa av och läser...? Vilka fossil ! ) Men bägge två är väldigt pigga och alerta och känns yngre än dom är...Därför åkte vi till Avkopplingen ! Det visade sig att dom senast varit där för fjorton år sedan . Dom uppskattade väldigt att få komma dit och se vilka förändringar, förbättringar vi gjort sedan sist. Helgen gick i lugnets tecken med god mat och dryck, under parasollet. ( Det var ju sååååå varmt...) Jag var nervös innan när jag tänkte på vad vi skulle handla och äta, UTAN PENGAR, men det löste sig...Vi samtalade mycket om himmel och jord, verkligen UMGICKS... När vi skildes åt lovade vi att det inte skulle få dröja fjorton år innan vi träffas igen... Och inte träffas på grund av en begravning, som vanligt är... Man måste värna om varann, medan tid är. Livet är kort.....

Alldeles för kort ibland.