Läser i vår lokaltidning om att polisen fått in en ovanlig anmälan. Det handlade om en katt som satt i en båt och tittade ned i vattnet. En person uppfattade det som att katten jamade förtvivlat och tänkte hoppa ner i vattnet och anmälde därför katten som självmordsbenägen till polisen....En kattexpert förklarade det hela med att katten förmodligen sett sin egen spegelbild i vattnet och känt sig hotad. " Det är inte särskilt troligt att katten var självmordsbenägen", är utlåtandet.    

Fick en ångerfull ursäkt av "dagisfröken" på telefon för en stund sedan. Faaan, vad härligt !

Hoppas hon kände sig riktigt jävla dum när hon läste min lapp på dörren !

"Blablas policy; att komma i tid.

Hade möte /samtal idag med Blabla kl.13.00

Väntat obligatoriska tio minuter.

Mvh Annagonzo "

Man brukar ju säga att man väntar en obligatorisk kvart, innan man kan gå.

Min kvart består av tio minuter ; om inte personen kommit på ÖVERENSKOMMEN tid ? VAD är det då som säger att hen tänker komma inom en kvart ?!  

Tack och goodbye !

Såg en dokumentär på tv igår kväll som handlade om människor som faktiskt bodde på en soptipp i Ryssland. Yula, som filmen kretsade kring, var en 10-årig flicka som rökte och delade brännvinsflaska med sin mamma !? Fatta, delade brännvin med sin mamma !!!!!!!???????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????

Hon borde ju gått i skola och lärt sig läsa och räkna och levt ett hyfsat normalt liv med skolkompisar i samma ålder...Men icke. Brännvinet var väl till för att döva hungern och glömma misären...Man såg nästan aldrig att dom åt någonting. De pratade mest om att dom stekt potatisskal och ätit med bröd till...

Som 16-åring blev hon med barn som hon valde att föda och adoptera bort. Tillbaka till soptippen efter det. Hennes mamma blev överfallen och våldtagen...Rent elände.

När filmen slutar är hon 24 år, har fött barn och lever med fadern till barnet i en lägenhet som verkar bestå av ett enda rum. Ett så kallat happy end. Snacka om deprimerande !!!

Det som slår en är att det faktiskt utspelas i dagens Ryssland. I Putins underbara värld.

Man trodde att saker och ting blivit bättre även där, utvecklingen har ju gått framåt överallt. Men Yula verkar verkligen ha levt på samhällets baksida, långt ifrån sociala nätverk och normalitet. Ryssland känns ju så nära, nästgårds, och borde vara mera likt oss tycker man. Men icke.

Det är sådana här gånger som man är glad att man bor i Sverige...

Stödföretagets ( Vuxendagisets) policy är bl.a att komma i tid till lektionerna...

Jag hade en tid inbokad idag för samtal med den s.k handläggaren, som hon för övrigt ändrat från förra veckan till idag. JAG är där tio minuter INNAN utsatt tid, sätter mig och väntar lydigt. Klockan blir ett, den magiska tiden då vi ska träffas, jag reser mig och går in i korridoren utanför rummet hon brukar sitta i. Knackar på. Inget svar. Ser då en lapp på dörren där det står "lunch - åter 13.30" ....???????????????????????????????????????????

Väntar tio minuter och skriver MIN LAPP och hänger på dörren. Går därifrån.

Åker hem och är ganska irriterad över tilltaget. Hur faaan kan man kräva av ANDRA att passa tider när man själv INTE gör det ?! Dålig stil av dom ! Och det är inte första gången heller ! Nonchalant är bara förnamnet. MIN tid är lika DYRBAR som deras !!!

Vi hade varit duktiga och varit iväg med det gamla kylskåpet och lite annat skräp och slängt på stora soptippen. Våra grannar bjöd över oss på en drink för att uppgradera vad som hänt och händer i tillvaron. Han fyller 80 och hon har precis fyllt 75. Trots den ganska stora åldersskillnaden mellan oss, känns vi som jämngamla kompisar...

Jag hade släppt ut Kisse och han hade lagt sig tillrätta i solen på en av dynorna jag lagt ut på stolarna och verkade sova gott när vi gick.

Vi satt ute i deras trädgård i hammocken som vi brukar. Samtalet flöt på och helt plötsligt hör vi ett välbekant mjauande som både sambon och jag väl känner igen...In på gården genom syrenhäcken spatserar Kisse och tittar lite uppfordrande mot oss, som om han undrade vad vi pysslade med och varför vi lämnat honom ensam ute på altanen ! Han kommer inte nära trots lockanden ifrån oss, utan sätter sig en bit bort och börjar tvätta sig.

Jag ser hur han sedan knallar hemåt i sakta mak.

Vi babblar vidare om allt och ingenting. När Kisse för ANDRA gången kommer knallande och högljutt beklagar att han är ensam hemma, reser vi på oss och tackar för oss. Väl hemma, ligger han i sambons knä och låter sig klappas och kelas med, för att sedan byta plats och hoppa upp i min famn och fortsätta på samma sätt.

" Det var den klokaste katt jag sett som hämtar hem sin husse och matte !"tyckte Bengt.

Och det är väl bara att hålla med ?

I fredags var det aktiviteter ända borta i Kista, norra sidan av stan. Nästan norrland.

Jag kände mig som i låten "Tre gringos" , när jag skulle ned till tunnelbanan och rulltrappan som bara gick nedåt, nedåt och ännu längre ned under jorden...Klev på tåget som nästan var tomt och efter mig kliver en grupp på, och slår sig ned brevid mig...Fyller upp en plats för fyra och liknande bakom oss och framför.Jag ser att det finns massor med tomma och lediga sittplatser runt om i vagnen men ingen bryr sig om dom...Mina medpassagerare representerade olika delar av världen...Somalia, Irak, Pakistan och vad mer det kan ha varit. För dom var det helt naturligt att slå sig ned brevid mig och fylla upp resterande platser... Hade det varit svenskar, Svensson -Svensson så att säga, hade dom satt sig så lååångt ifrån mig det bara gick, klistrat in sig vid varsitt fönster och stirrat ned i sina telefoner eller ut i den svarta tunneln runt om oss, EN och EN.

Den så kallade jobbjakten var fort över för min del. Det fanns bara ett företag som verkade intressant. Smög diskret ut därifrån efter en halvtimme och slog följe med en eritreansk kvinna som skulle till Alby. Vi kände inte varandra men pratade på om vad vi gjort i livet och vad vi strävade efter. Tiden gick fort och vi skildes åt med en önskan om trevlig helg. Jag knatade hemåt för att börja packa inför Avkopplingen.

Äntligen var veckan slut.

Hur mycket åker ni på livets berg-och dalbana ? Är det uppåt ena dagen och nedåt nästa ? Eller samma långa trygga raka hela tiden ? Tråkiga raka ? Utan tvära svängar ?

Blundar ni i de tvärbranta svängarna ? Eller vågar ni titta ? 

Ekorrhjulet snurrar ganska liknande för de flesta. I det stora hela är de flesta ganska nöjda. Medan vissa aldrig blir nöjda. Det finns de som hela tiden frågar sig om det är rätt väg att gå. Skulle jag gjort annorlunda ? Valde jag rätt ? Vad hade hänt OM jag gjorde si eller så ?

De flesta ångrar sig inte. Tänker leva om samma liv om dom fick chansen. Varför ? Man har ju redan levt ett liv på ett visst sätt, varför reprisera det ? Varför inte leva om det på ett HELT annorlunda sätt ? Om man nu fick chansen att leva om det ? Är det fegt att vilja leva på samma sätt som man tidigare gjort ? Inte våga testa nytt ? Fortsätta blunda i de tvärbranta svängarna ? Och hålla tyst. Inte skrika. Eller lösa ny biljett och göra om alltihopa när hjulet stannar till ? Fortsätta skratta på berg-och dalbanan...

När vi ändå åkte iväg igår för att inhandla byttor till svampen, besökte vi också Plantagen som säljer blommor o blad och gu-vet-allt numera. Nästan mera av allt annat än blommor...

Jag kom ihåg att jag hade kvar pengar på ett presentkort jag fick av mina närmaste kollegor när jag slutade på jobbet och det kortet skulle gå ut i dagarna. Man vill ju inte att sånt ska "brinna inne ", det handlar ju om pengar, jag vill ju gärna handla något bestående av dom.

Gick runt och tittade helt ensam. ( Sambon försvann till verktygen förstås...) Och jag menar ensam ! Inga kunder så långt ögat kunde se ! Och DÄR som brukar vara så fullt och trångt med folk på våren !? Helt otroligt. Hur länge dröjer det innan det läggs ned ?......

Ville haft en stor fin Rhododendron att plantera i hålet efter El diablo, som åkersorken käkade upp rötterna på...Men det fanns inga, konstigt nog. Det är ju nu som bästa tiden för plantering är, nästan vad det än gäller. Dock fanns det mycket annat som jag kunde tänka mig ; mormorshallon stora som björnbär, amerikanska blåbär, Syrenbuddlejor för fjärilar och mycket mera. Sambon som ledsnat på att stirra på verktygen, dök upp och provsmakade allt som fanns tillgängligt !

Efter svår beslutsångest ( min) gick vi därifrån med fyra kraftiga perenna plantor med Flox, 2 ljuslila och 2 ljusrosa, som kommer att lysa upp ordentligt från juli till oktober i stora rabatten...En 12-pack laxrosa rosor åkte också ned i korgen för att fullborda summan på presentkortet. Rosorna står framför mig i en knallblå vacker handslipad vas, som jag köpte i Prag i ett tidigare liv med jobbet, och lyser upp hela köket och förgyller min tråkiga onsdag med en underbar doft...

Stort tack för presenten som fortfarande varar och kommer att vara.