När jag nu kommit in på det här med fåfänga måste jag ju fortsätta. Det fordrar ju som mera "kött på benen"...ALLA är vi ju av olika åsikt när det gäller vikt. Eller hur?

Om vi säger som så , att VI  alla strävar efter att befinna oss i ett genomsnitt så finns det dom som aldrig kommer att nå dit...Men som kanske är nöjda med en liten bit på väg ???

Jag vet inte men jag hoppas vi får veta vart det lider !

SKA vi gå framåt och minska i vikt ?! 

What do you say ?!

 Trodde inte jag skulle erkänna det men jag har varit fåfäng. ÄR. Till en viss del....

Förr var jag alltid otroligt noga med hår, kläder och makeup. Vikten. Hur man "tog sig ut", som det hette då på 1980-90-talet...Tränade som en liten idiot så fort det kändes att man tillåtit sig att gå upp i vikt...Och DET var inte svårt ! Hade man som jag, lite "dåliga" gener som innebar att man gick upp i vikt av att TITTA på en bulle eller kaka och accelererade i vikt av det, var det inte roligt. Min självkänsla mådde inte bra av att jag ökade i vikt. Jag mådde helt enkelt inte bra av det. Och då hade inga sociala medier något med saken att göra ! Punkt slut. ( Det här var i 20-års åldern när jag hade flyttat hemifrån och inte längre uppfattade mig som ett benrangel och det inte FANNS sociala medier...) 

Det låter ganska komplicerat och SÅ var det nog. Jag var ensam- inget förhållande, och var tvungen att hålla mig fräsch och alert ( VAD det nu innebär ???) Jooo, ifall jag skulle hitta någon som ville ha mig....? SÅ var det på den tiden ! Hur-som-helst hittade jag ju min sambo till slut...Om DET sen är rätt eller ej får framtiden utvisa...Kanske man inte ska vara monogam ( Endast EN partner) men det får tiden utvisa...

Har i allafall tagit lärdom av  Britt Ekland som menar att man VERKLIGEN behöver sminka sig dagligen efter 40 !!!! Och jag kan nog hålla med om detta ! För sin egen självkänsla och för att inte skrämma bort folk, BÖR man ägna sig åt lite personligt pyssel...

Eller vad säger ni ?

Min dator har börjat leva ett eget liv...Som en tonåring som slår sig lös och utagerar. Den vill inte installera bank-ID som jag försökte med igår...Allt gick helt perfekt ända fram till det, trots att jag inte begriper mycket av dessa saker...Kände mig stolt över mig själv när jag lyckades så bra, steg för steg. Men idag är det bara att konstatera misslyckandet !

Bredbandet vill inte heller. Telia vill att jag köper till hela tiden. Och det vill inte jag. Anser att det jag tecknat mig för skall vara tillräckligt för en månad, jag är ju ingen nörd som bor vid datorn dygnet runt ! Sååå jävla rolig är den inte ! 

Fredag igen och jag ska knalla iväg till centrum, det fulare, för att handla mat till helgen. Har bara ingen större lust att se en massa folk och trängas vid kassorna med armbågande kärringar som ska först fram...Fläskkotletter kunde ju vara något ? Sambon ville ha fläskkarre, vilket jag fullkomligt hatar så det blir nog både och. Vad svårt det är att planera mat när man inte är sugen på någonting alls ! Känner nog för kött i allafall. Trots alla larm om cancer hit och dit. Det är nog bara så att våra kroppar fylls med olika gifter i takt med att åldern ökar...Annars skulle vi ju leva i all oändlighet ? Men varför får små barn cancer då ? Ja inte är det köttets fel ! Dom har ju inte hunnit äta det ens...Shit happens. Eller ?

Näää, trevlig helg innan det spårar ur !

Igår var jag in till det finare centrumet för att besöka banken gällande bank- id. Måste ha det till december för att kunna logga in på Af bl.a...Fullt med folk ! Brydde mig inte om att försöka gå in utan travade vidare till en mataffär för att handla lite. Borde ju hinna fixa det när vi går in i novemberveckan...Fullkomligt hatar att trängas med folk och undviker det så gott det går !

Gjorde världens kap när jag hittade ÄLGFÄRS med kort datum och betalade 99 kronor för 1 och ett halvt kilo. Självklart blev det köttfärssås med ädelost och kantareller och Barillas spagetti till middag. Resten, ett kilo, hamnade i frysen för att bli köttbullar till jul.

Idag ska jag jaga efter billig Mascara på HM. Ta ut medicin på apoteket. Köpa Aftonbladet med veckans korsord och börja lösa det.

Låter kul, va !? Sånt är livet en vanlig dag för en arbetslös kärring som passerat bäst-före-datum......................

Det var utsvängda v-jeans som gällde, silkepolos och plyschdressar...Två tjugoåringar som tog emot sitt förstfödda barn på en BB-mottagning någonstans i de norrländska vidderna.

Hela Lafamilia in i mosters bil för att åka de fem milen för att få besöka undret som kommit till världen...En mormor som var ovanligt ung, 45 år, en 12-årig moster till undret samt resten av familjen var ordentligt påpälsade i den kalla aftonen.

Det var på den tiden då ALLA  rökte ! Inuti den lilla Saaben såg man inte mycket av varann då cigarettsmogen låg tät av tre rökande personer...Varav en 12-och en 10-åring inte rökte själva, men fick i sig lika mycket av röken som de vuxna, fast det visste man inte DÅ. Och inte hade man en tanke på att öppna fönstret och släppa in den kalla kylan, neej hujja !

Det blev dubbeldop några veckor senare då även en kusin till den lilla kommit till världen och man höll dopet av praktiska och rymliga skäl hos farfar som bodde i den lilla lilla byn i den stora stora skogen.

Då var det om möjligt ännu kallare i den norrländska aftonen, men inne i det stoora huset var det varmt och skönt av värme och gemenskap, då den än större Lafamilia samlades...

Det lackade mot jul och en liten dam på 5 år flög själv upp till de norrländska vidderna från sitt Getto i södra Sverige, för att få träffa SIN nya kusin...Full av spänd förväntan och nyfikenhet på det lilla undret som fötts till denna värld...Men även på att tomten skulle besöka familjen. Det var då som de röda plyschoverallerna gjorde entre för oss båda.

Den julen och den tiden ter sig som om vi levde i en liten bubbla. Det var vänligt, varmt och gott och ingen ville någon annan illa. Det var 1975 som Charlotte föddes.

Idag blir hon 40 år. Gratulerar på dagen    

Bara några timmar kvar tills jag får träffa honom igen... Mannen i mitt liv. Han som förstår mig utan ord, som ser upp till mig och sätter sin högsta tillit till mig. Han kunde döda för mig, och GÖR det också...Han ser på mig som om jag var det högsta väsen i universum...

Han skrattar med mig och han tröstar mig ordlöst. Han visar sin empati för mig och han märker mig med sin doft, som älskande gör...Han sörjer mig när jag går.

Han älskar mig som jag älskar honom...Djupt. Innerligt. Passionerat.

Snart ses vi, Kissen !    

Nu har det hänt även i Sverige...Vansinne i Trollhättan. Det var bara en tidsfråga NÄR det skulle hända...Den iq befriade förövaren dog själv. Det kanske var tur mitt i förödelsen ?

Annars hade vi kanske fått höra om ytterligare en som hört röster i huvudet som bett honom döda eller en Breiviklookalike som tappat sin själ...Och Vad hade straffet blivit ?

Ett halvår inne på psyk och sedan ut i friska luften som vissa andra ! Hagamannen som inte var rehabiliterad efter sina dåd och inte kände någon ånger över det han gjort, men som släpptes ut efter avtjänat straff...Var det fullsatt i lokalerna och kö för att komma in ?

Läste om "Ikeamordet" där förövaren var glad åt att ha klarat rättspsykiatriska tester som visade att han var "frisk" och kunde dömas till fängelse...Det var väl vad han velat från början kan man anta...

Ikväll tänker vi på dom anhöriga som förlorat någon idag. Även förövarens familj.

Det väcker tydligen känslor det här med hur våra sjukhus städas och nyfikenhet om hur man gör...Jag är ju av den åsikten att man aldrig skulle ha privatiserat vissa områden som tidigare varit statliga och kommunala. Såsom hemtjänst, äldreboenden, sjukhem och sjukhus. Skolor och förskolor klarar de flesta av med bra förutsättningar. 

På min tid, i det forna välståndets Sverige, hade vi "smittskyddsfröknar" på arbetsplatsen som informerade om vad som gällde för bassilusker och andra kryp, hur vi skulle förhindra och skydda oss mot olika smittor  samt städa bort de små fanskapen så att de förintades för alltid...

Det var en 4 dagar lång internutbildning för att klara av att städa på sjukhus 1982. INGEN , som inte genomgått kursen,  fick arbeta ! Det var totalt FÖRBJUDET med nagellack, ringar, örhängen samt andra smycken på kroppen ! Titta hur de ser ut idag som arbetar på sjukhusen ! Och då talar vi inte bara om städpersonal utan övriga, såsom sjuksköterskor och biträden m.m...VAD tror ni göms under deras ringar eller armband ? Man fick dessutom ALDRIG ta med sig arbetskläder hem för att tvätta eller liknande. Allt som fanns inom sjukhuset skulle stanna DÄR...Det avsåg även smittor.

ALLA krav som man hade förut har rivits bort ? Ingen värnar längre om smittskydd, rena ytor samt en välfungerande hygien som är lika med en bra  sjukhusinställning Jag är glad att jag fick med mig vissa normer från min sjukhusvistelse, som varade i nästan tretton år, och det har hjälpt mig genom livet. Den enklaste av alla; tvätta händerna ! En billig livförsäkring !