Idag 29 / 2 skulle min tidigare arbetskollega Marta fyllt år. Hon var mycket äldre än jag, kunde varit min mamma, och var det kanske, lite grann på jobbet för mig. Vi trivdes bra ihop och hade likadan humor. Hon bakade underbara julstjärnor som hon bjöd på till jul. Hon fick bröstcancer som hon tampades med men såg ut att gå segrande ifrån. Jag minns att hon var så glad när håret växte ut igen, för nu blev det lockigt, och hon hade alltid haft rakt hår innan...Tyvärr kom cancern ifatt och hon dog. Ett hårt slag för mig och mina andra kollegor. Varje 29 / 2, skottår, tänker jag på Marta och hoppas att hon har det bra. Jag VET att hon har det bra ...

Jag var 22 år, skulle snart fylla 23. Hade varit ute på "dubbeldejt" med Marie- Louise, Simon och Walter. Killarna hade lagat mat hemma hos Simon. Exakt vad minns jag inte idag, bara att det var vällagat och gott. Man var inte så van vid lagad mat och killarna var riktiga fenor på det ! Normalt var Makaroner och ketchup lite av stående meny. Penningbrist och okunskap var orsaken till det.

Hur-som-helst åkte Walter och jag hem till mig framåt nattkröken...Minns att vi slog på radion för lite mysmusik, men blev lite fundersamma när man bara spelade klassisk sorgemusik, som lät för jävligt...Tills dom avbröt för nyheter och rösten som tornade ut i rummet : Sveriges statsminister Olof Palme är död. Han sköts på öppen gata mitt på Sveavägen...bla bla bla. Vi trodde inte våra öron. Det lät som ett dåligt skämt. Jag ringde Aftonbladet för att få det bekräftat. Min vän grät. För honom betydde Palme och Sverige en stor, stor trygghet efter att han varit med om statskuppen i Chile och tvingats fly och lämna sitt land...Den natten förlorade Sverige SIN oskuld. Min var borta sedan länge.