Vi hade varit duktiga och varit iväg med det gamla kylskåpet och lite annat skräp och slängt på stora soptippen. Våra grannar bjöd över oss på en drink för att uppgradera vad som hänt och händer i tillvaron. Han fyller 80 och hon har precis fyllt 75. Trots den ganska stora åldersskillnaden mellan oss, känns vi som jämngamla kompisar...

Jag hade släppt ut Kisse och han hade lagt sig tillrätta i solen på en av dynorna jag lagt ut på stolarna och verkade sova gott när vi gick.

Vi satt ute i deras trädgård i hammocken som vi brukar. Samtalet flöt på och helt plötsligt hör vi ett välbekant mjauande som både sambon och jag väl känner igen...In på gården genom syrenhäcken spatserar Kisse och tittar lite uppfordrande mot oss, som om han undrade vad vi pysslade med och varför vi lämnat honom ensam ute på altanen ! Han kommer inte nära trots lockanden ifrån oss, utan sätter sig en bit bort och börjar tvätta sig.

Jag ser hur han sedan knallar hemåt i sakta mak.

Vi babblar vidare om allt och ingenting. När Kisse för ANDRA gången kommer knallande och högljutt beklagar att han är ensam hemma, reser vi på oss och tackar för oss. Väl hemma, ligger han i sambons knä och låter sig klappas och kelas med, för att sedan byta plats och hoppa upp i min famn och fortsätta på samma sätt.

" Det var den klokaste katt jag sett som hämtar hem sin husse och matte !"tyckte Bengt.

Och det är väl bara att hålla med ?