Vi hade varit duktiga och varit iväg med det gamla kylskåpet och lite annat skräp och slängt på stora soptippen. Våra grannar bjöd över oss på en drink för att uppgradera vad som hänt och händer i tillvaron. Han fyller 80 och hon har precis fyllt 75. Trots den ganska stora åldersskillnaden mellan oss, känns vi som jämngamla kompisar...

Jag hade släppt ut Kisse och han hade lagt sig tillrätta i solen på en av dynorna jag lagt ut på stolarna och verkade sova gott när vi gick.

Vi satt ute i deras trädgård i hammocken som vi brukar. Samtalet flöt på och helt plötsligt hör vi ett välbekant mjauande som både sambon och jag väl känner igen...In på gården genom syrenhäcken spatserar Kisse och tittar lite uppfordrande mot oss, som om han undrade vad vi pysslade med och varför vi lämnat honom ensam ute på altanen ! Han kommer inte nära trots lockanden ifrån oss, utan sätter sig en bit bort och börjar tvätta sig.

Jag ser hur han sedan knallar hemåt i sakta mak.

Vi babblar vidare om allt och ingenting. När Kisse för ANDRA gången kommer knallande och högljutt beklagar att han är ensam hemma, reser vi på oss och tackar för oss. Väl hemma, ligger han i sambons knä och låter sig klappas och kelas med, för att sedan byta plats och hoppa upp i min famn och fortsätta på samma sätt.

" Det var den klokaste katt jag sett som hämtar hem sin husse och matte !"tyckte Bengt.

Och det är väl bara att hålla med ?

I fredags var det aktiviteter ända borta i Kista, norra sidan av stan. Nästan norrland.

Jag kände mig som i låten "Tre gringos" , när jag skulle ned till tunnelbanan och rulltrappan som bara gick nedåt, nedåt och ännu längre ned under jorden...Klev på tåget som nästan var tomt och efter mig kliver en grupp på, och slår sig ned brevid mig...Fyller upp en plats för fyra och liknande bakom oss och framför.Jag ser att det finns massor med tomma och lediga sittplatser runt om i vagnen men ingen bryr sig om dom...Mina medpassagerare representerade olika delar av världen...Somalia, Irak, Pakistan och vad mer det kan ha varit. För dom var det helt naturligt att slå sig ned brevid mig och fylla upp resterande platser... Hade det varit svenskar, Svensson -Svensson så att säga, hade dom satt sig så lååångt ifrån mig det bara gick, klistrat in sig vid varsitt fönster och stirrat ned i sina telefoner eller ut i den svarta tunneln runt om oss, EN och EN.

Den så kallade jobbjakten var fort över för min del. Det fanns bara ett företag som verkade intressant. Smög diskret ut därifrån efter en halvtimme och slog följe med en eritreansk kvinna som skulle till Alby. Vi kände inte varandra men pratade på om vad vi gjort i livet och vad vi strävade efter. Tiden gick fort och vi skildes åt med en önskan om trevlig helg. Jag knatade hemåt för att börja packa inför Avkopplingen.

Äntligen var veckan slut.

Hur mycket åker ni på livets berg-och dalbana ? Är det uppåt ena dagen och nedåt nästa ? Eller samma långa trygga raka hela tiden ? Tråkiga raka ? Utan tvära svängar ?

Blundar ni i de tvärbranta svängarna ? Eller vågar ni titta ? 

Ekorrhjulet snurrar ganska liknande för de flesta. I det stora hela är de flesta ganska nöjda. Medan vissa aldrig blir nöjda. Det finns de som hela tiden frågar sig om det är rätt väg att gå. Skulle jag gjort annorlunda ? Valde jag rätt ? Vad hade hänt OM jag gjorde si eller så ?

De flesta ångrar sig inte. Tänker leva om samma liv om dom fick chansen. Varför ? Man har ju redan levt ett liv på ett visst sätt, varför reprisera det ? Varför inte leva om det på ett HELT annorlunda sätt ? Om man nu fick chansen att leva om det ? Är det fegt att vilja leva på samma sätt som man tidigare gjort ? Inte våga testa nytt ? Fortsätta blunda i de tvärbranta svängarna ? Och hålla tyst. Inte skrika. Eller lösa ny biljett och göra om alltihopa när hjulet stannar till ? Fortsätta skratta på berg-och dalbanan...

När vi ändå åkte iväg igår för att inhandla byttor till svampen, besökte vi också Plantagen som säljer blommor o blad och gu-vet-allt numera. Nästan mera av allt annat än blommor...

Jag kom ihåg att jag hade kvar pengar på ett presentkort jag fick av mina närmaste kollegor när jag slutade på jobbet och det kortet skulle gå ut i dagarna. Man vill ju inte att sånt ska "brinna inne ", det handlar ju om pengar, jag vill ju gärna handla något bestående av dom.

Gick runt och tittade helt ensam. ( Sambon försvann till verktygen förstås...) Och jag menar ensam ! Inga kunder så långt ögat kunde se ! Och DÄR som brukar vara så fullt och trångt med folk på våren !? Helt otroligt. Hur länge dröjer det innan det läggs ned ?......

Ville haft en stor fin Rhododendron att plantera i hålet efter El diablo, som åkersorken käkade upp rötterna på...Men det fanns inga, konstigt nog. Det är ju nu som bästa tiden för plantering är, nästan vad det än gäller. Dock fanns det mycket annat som jag kunde tänka mig ; mormorshallon stora som björnbär, amerikanska blåbär, Syrenbuddlejor för fjärilar och mycket mera. Sambon som ledsnat på att stirra på verktygen, dök upp och provsmakade allt som fanns tillgängligt !

Efter svår beslutsångest ( min) gick vi därifrån med fyra kraftiga perenna plantor med Flox, 2 ljuslila och 2 ljusrosa, som kommer att lysa upp ordentligt från juli till oktober i stora rabatten...En 12-pack laxrosa rosor åkte också ned i korgen för att fullborda summan på presentkortet. Rosorna står framför mig i en knallblå vacker handslipad vas, som jag köpte i Prag i ett tidigare liv med jobbet, och lyser upp hela köket och förgyller min tråkiga onsdag med en underbar doft...

Stort tack för presenten som fortfarande varar och kommer att vara.

Vi är redan inne i mitten av september och jag måste säga att jag faktiskt gillar hösten. De vackra färgerna i träden och doften av förmultning...Friska vindar och som idag, ett härligt skvalande regn mot fönsterrutorna. ( Som jag har PUTSAT förra veckan ! )

Det är som gjort för att pyssla inomhus med långkok och bakning. Idag har jag en blomsterpåse med kantareller att rensa och förvälla. Riktiga höstisar som man brukar säga. De har mörk hatt och gul fot, är långa och gängliga. Till skillnad mot  de andra som bara är gula helt och hållet. De rensade jag i söndags. Det blev 3 liter oförvällda som väntar på att förvällas. Men jag har inga byttor att lägga dom i efteråt. Det ska inhandlas idag när sambon kommer efter jobbet.

Igår fick vi sluta tidigt från dagis, vilket var bra för jag hade en del köttfärs att laga mat av : det blev köttbullar, pannbiffar och en köttfärssås som hamnade i frysen. Matlåda till sambon i form av pannbiffar, stekt lök, potatis och kantarellsås. Riktig mat för en karl ! Mat o potatis ! 

Vi lär inte dö av svält iallafall...Med all den svampen som ligger i frysen !

Recept mottages tacksamt.

Ciao !

Fredag imorgon och jag ska iväg in till stan för ett nytt Popup event. Ska bli intressant att se om det blir ett nytt väckelsemöte också..Halleluja !

Hade samtal idag med en s.k stödperson som undrade om inte jag kunde tänka mig att jobba på Mcdonalds...?????  Halleluja ! 

I och för sig sålde jag varmkorv ihop med min vapendragare på bandymatcherna när vi var fjorton år för ljusår sedan...Mest för att kunna gå in gratis och slippa planka på baksidan. Att korvarna vart kalla var ju inte vårat fel...Det var ju någon säkring som hade gått som dessutom gjorde våran lilla korvmoj i vilken vi stod jävligt kall. Ute var det typ minus 22 och fötterna började sakta stelna till is...Att avancera därifrån till hamburgare känns stort, FÖR stort.

Har tre veckor kvar på spektaklet. Skall jubla högt när jag går därifrån och sjunga någon frihetsvisa...Blowing in the wind kanske passar bra eller Arja Saijonmaas "jag vill tacka livet" eller..jag vet inte....

Det blir riktig sommarvärme i helgen över hela landet !   Passa på njut !

Min nyfunna kompis Fnitterlisa, på vuxendagiset, har fått sluta där." Hennes tid var ute."

Det är ju en begränsad tid man blir beviljad ( ?! ) att gå där. Jag har tid där till tredje oktober. Lite tråkigt att hon inte är med längre så därför följde hon med mig idag till en arbetsförmedling med en stor jobbmässa... Smockfullt med folk ! Visar sig vara mest för byggjobbare och andra bergsprängare så vi drar därifrån lite besvikna. Går iväg och handlar lite och tar en fika på "Återvinningen"...Tjugofem spänn för kaffe och en chokladbiskvi !

Som hittat för oss fattiglappar ! Vi tar bussen hem till varsitt getto och lovar att höras av, trots att vi inte går på samma dagis längre...

"Inget dåligt som inte har något gott med sig"...eller vad det nu heter...Utan "dagiset" hade vi aldrig träffats....

Faaan jag har kommit in i andra andningen ! Fingrarna flyyyger över tangenterna i min pekfingervals ! När jag ändå är på g: Vad händer med språket ?!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Idag hör man folk intervjuas i teve och skriva insändare samt bloggar, och vad säger man ; Det gick SJUKT bra i tävlingen !?????

Det är SJUKT bra att komma trea i sådana lopp.. SJUKT roligt att vi vann ?????

ALLT är väldigt SJUKT ? I det svenska språket finns bara benämningen sjuk om man verkligen ÄR sjuk, dvs illamående, cancersjuk eller dödssjuk....Eller liggande på mentalsjukhus. Finns INGET som heter sjukt roligt, sjukt trött eller sjukt bra. Så snälla bloggare; respektera det svenska språket och lär er att skriva korrekt svenska innan det svenska språket TOTALT utarmas !!! Förstår ni inte orden, slå upp dom !!!!

Jag är SJUKT trött på allt ni kallar sjukt !