Hörde några vackra traditionella luciasånger på radion imorse när jag gick upp. Många minnen väcktes till liv och de flesta riktiga känslominnen....Min första dejt med motsatta könet utspelades nog just den här tiden. Vi hade träffats på en Luciadans, druckit rent brännvin ( mån gjorde sånt då ) och gått hem till honom och hånglat i hans "pingisrum" i källaren....Tills jag började må illa och spydde ner mina jeans. Gentleman som han var ( Det fanns gott om sådana då ! ) följde han mig hem till porten. Han måste spanat in mig innan då han visste precis var jag bodde...( Fast stan var ju liten och alla visste nästan allt om alla...) Han hade ringt mig några dagar efter dansen och frågat om vi skulle träffas och ta en fika ihop...Klockan var väl 16.30 en vanlig kylig kväll i dåvarande "Håla" när vi möttes på Domusrestaurangen och han bjöd mig på kaffe med Wienerbröd ( med mormors hosta på..hahaha !) Vad vi pratade om minns jag inte men det kändes lite pinsamt och samtidigt nervöst och pirrigt på samma gång. Inte blev det bättre av att jag såg min FAR gå förbi, se oss och tittade med lååång blick in i restaurangen...Shit , typiskt var min tanke ! Vad gjorde vi sedan ? Ja vad tror ni ?! Gick hem till honom och Hånglade såklart ! Alla som varit kära för första gången i sitt liv vet hur det kändes ! Det var STORT, PIRRIGT och alldeles UNDERBART ! Minns ännu hur kinderna hettade och visste inte vad man skulle göra av den känslan... Vår lilla kärlekssaga varade i 9 månader och slutade inte i en graviditet, det var vi alldeles för kloka och rädda för...

Som sagt , Sankta Lucia .....